Helsingborgs-Posten – 18 april 1863, sida 2

Cn dag begagnade fig Jeanne Beanbernier, i Charles Henri Sansons närwaro, af sitt wanliga talesätt: — Wid den heliga Jcanne dÄre, min patrouessa! Ad, Jcanne, fade då min farfar, fom ofta talade förtroligt med henne, ni lilnar henne ej mycket, och, om ödet ställt er mid sidan af en Carl VIT få sknlle er roll blifwit, ide en Jeanne Ares, utan Agnes Sorels. Werkligen ett profetiskt tal, fom fnarare än de båda sjelfwe anade skulle gå i fullbordan. Jcanne war dotter till en sömmerska mid namn Becy, hwilken temligen gammal hade gift fig med en skrifware mid namn Rangon Beaubinier, med det förbehåll, att han skulle ers känna hennes barn fom fitt eget; det är likwäl ide ringaste twifwel om att herr de Beaubernier war flickans werklige fader. Man hade deremot den största anledning antaga, att den rätts mätige egaren till flickan war den stackars abbe Gomart, hwilken denne, tywärr, till följe af sitt andliga stånd ide fit erkänna; Hetta förs hållande bidrog troligen mydet till den ftadars wackra Jeannes förwillelser. Fastän abben städse endast kallade slickan för sin niece, älskade han henne likwäl med en far ders hela ömhet. Ofta talade han långa ftuns der om henne med en rörelse, fom förrådde hans warma känslor och sökte för öfrigt ide dölja dem för Sanson. Det war då det ins träffade, att Charles Henri Sanson fattade en glödande passion för den förtjusande flickan. Man tänke sig denna glöd för första gången hos den älskande ynglingen, men hwilken mäsie wakta fig för en yttring af denna känsla, ifynnerhet om fredagsaftonen, då pater Gomart började tala om Jeanne, och den tjufande bil