Helsingborgs-Posten – 16 april 1863, sida 2

Herr Demontowicg, hwilken Jtod i Jpetsen sor polska expeditionen till Östersjön, i egenstap af omond för polska nationalregeringen, har om densamma afgifwit em noggranu och upplysande rapport, daterad Malmö den 30 MarsSåsom wi förut omtalat har hr Demontas wicz ankommit till Stocholm. Han mar mid ditkomsten angripen af en swår ssutdom i hal: fen och wärdas för närwarande på feraftmerlafarettet. Utoraget af rapporten lyder fom följer: MYördagsaftonen den 21 Mars gingo mi med extratåg till Southampton, hwarest wårt fartyg wäntade oss, fullt utrustadt och färdigt. Wårt folt, fom hade warit spridt i trakten af Yons don, ankom i smärre grupper till stationen, och som hwar och en hade fin diljett i orduing få togo de efterhand plats i wagnarne utan att förorsaka någon trängsel eller oreda. Ett ans h folt war dock san öt och helsade med tif ga bifallsrop wår affard, fom sledde för full na. Wi anfomms äll Soutl janpton mid Mmids natten, gingo genast ombord och lättade antaret kl. 3 pa morgonen. På aftonen den 25 Mars ankrade mi i Hele singdorg wid Sundet, der wi skulle träffa Bar lunin, som ämnade deltaga i war expedition. Wi erforo att han ej skulle komma förrän föl jande dagen och beslöto wänta på honom. Den 26 dlåfte en storm, så att wi ej kunde komma i land; man netade of; båtarne, i anjes ende till den hny;4 siögången. Den 27 oc 25 fortfor stormen. Kaptenen qwarblef i land och tog fig af stormen den ena förewänd: vingen efter den andra till dröjsmål, men fastän det blef tyd ligt att han ej war att lita på gissade man ice förrän längre fram de hemliga anledningarne till hans förhällande. Wi trodde i början att det härrörde från fegz het eller af begär att ätkomma drygare betal: ning: ban grät, han jemrade sig, han beffärz made sig öfwer expeditionens wådor. Hela dar gen försi öt under fåfänga underhandlingar Mee den wi stannade qwar ombord, ett rof för den lifligaste oro, wäl wetande att hywarje dröjsmål funde wålla wärt förderf. Den 29 blef hafwet fullkomligt lugut. Jag stickade em båt i land, för att hemta mår befäl hafware. Kaptenen förtlarade då att det war nödigt att proviantera fött. De wåra åtogo fig detta, och det blef snart uträttadt. De wille på samma gång hemta watten, ty det wi hade ombord war afskywärdt. Men kaptenen mäg rade det, under uppgift att Hamnen war swår att aulöha och att han skulle intaga friskt watten i Köpenhamn. Han gaf oss sitt heder sord på att detta skulle kunna ske på två timmar. Efter 6 dagars wäntan jtyrde wi ändtligen mot Köpenhamn, till de wåras stora glädje. Bakunins ankomst war oss litsom en ersättning för dessa motgängar. När wi föreställde Hoz nom för manstapet blef han mottagen med den största wärma. Hwar och en tvyckte med förs tjusniug handen på denne frihetens allt uppz offrande färswarare och war glad öfwer att få höra hans samal, warmhjertadt, rörande, fullt of energi och Lif. Så fort wi ankommo till Köpenhamn begaf kaptenen fig i land, lofwande att fomma tills bafa ombord före qwällen och att då genast låta oss fortsätta färden. Men han dröjde längre; wår def (Lapinsti) begaf fig i land följande das gen och fit wisshet om att kaptenen bestämdt wägrade afgå samt att han anlupit Köpensz hamn endast dorföre utt Gun wisste, det han der stulle träffa en agent för det engelska ängfars tygsbolaget, af hwilken han på goda skäl mäns tade att erhälla stöd till sina afsigters utför rande. Medan man underhandlade med bolagets agent, slickade kaptenen i tysthet ett bud till sin besättuing. Denna lemnade fartyget en corps, förd af en maskinist och af ckonomiförwaltaren. Blott en gammal kock och twå matroser ftannade qwar. Ehuru besättningen föregaf att den icke wille lyda kaptenens order, utan sätta sig upp emot honom, war det tydligt att de tmärts om woro i samråd. (Forts.) Stifts: Nyheter. KfFfA. Not AEAOrFfaf aG 0 0 vass