Helsingborgs-Posten – 16 april 1863, sida 1

wudsakligen med sympatierna för Polen och med de polska emigranterna å Ward Jackson, samt nämner derefter ett par af de senaste riför dagsbesluten, i sammanhang med en fort redos görelse för rifsdagens sammanfättning och förs slaget till förändring deri. — Högfärd. Man skulle tro att den tiden wore förbi, då en inbillad rangskillnad wille göra fig gållande i det dagliga lifwet och då den ene stackaren ansåg fig bätire ån den ans dre för det han hade en finare rod eller gjorde stru:ar och sålde fill, i stället för at: fy kläder och lappa skor. Så är vod ej förhållandet; man bar ännu erempel att framdraga af en slif förwänd uppfatming af det ena yrfetå wårs dighet framför det andra. Od änm anser grosshandlaren sig mer ån minuthandlaren; denne för mer än handtwerkaren, som till och med ses öfwer areln af bodbetjenten; fabrifgids karen, om han också wäfwer sjelf åt andra, sör mer än skomakaren o. s. w. i oändlighet hela skalan nedåt, få att till och med gatfopar ren anser fig för mer ån den, fom bår bort hans sopor och utför orenligheten. Anledning till dessa reflertoner gifwer en insänd artikel i Weneisborgs tidning, fom omförmäler huru som, sedan hos en derwarande danslärarinna en ung bagaremästare anmält fig för unders wisnings inhemtande i danskonsten, några af hennes andra manliga elever — fom det fan lyckas af ordställningen, tillhörande bodbetjentss klassen — hotat med att afgå ifall bagaren blefwe antagen som elev. För att ej skada danslärarinnan, afstod denne dä från fina ans språk på underwisniug i den ädla konsten. Man får doc ej alltför mycket förundra fig öfwer att en sådan sjelftagen klassifikation ånnu föker göra fig gällande i de mer underordnade fretsarne, då den högsta myndigheten i landet få ofta ger erempel af att bedöma menniskors handlingar och menniffowårde alltefter fom des rag samhällsställning ger dem wanan alt bes gagna en gröfre rock eller en finare. För nås gon tid fedan läfte wi i tidningarne om en ars betsfarl eller någon annan person tillhörande arbetösklassen — den gröfce rockens wärdiga klass — fom med werklig lifsfara räddat hvenne wurua, för honom fullfomligt obekanta pers soner af en högre samhällsställning, än hans egen, ifrän att drunkna, och för denna fin mans liga gernina blifwit belönad med en medalj, för berömliga gerningar, i silfwer. Sista posten meddelar, att H. Maj:t behagat tilldela en kadett, för det han räddat en kamrat, förs modligen en god wän, ifrån att drunkna, mes daljen i guld jör berömliga gerningar. J hwilken mån war wål den ena gerningen få mycket berömligare än den andra, att den borde belönas med guldmedaljen? En jemförelse tyce fes wisa, att härwidlag begåtts ett fullkom ligt miss:ag. Den ene, den med silfwermedaljen bes lönade, räddar twenne personer, för honom fulls komligt lifgiltiga, ifrån att drunkna — hang handling fan ej hafwa något annat moliv, än den mest oegennyttiga menniskokärlek — den andre, den med guldmedalj belönade, räddar en — säger en — och dertill en kamrat, en wän, ifrån samma öde, och hos honom kan således förutsättas ett motiv af egennytta. — Det är sådane drag, fom bibehålla inom na: tionen deta fmåaftiga uppskattande af mennis skowärde efter tygets firhet i rocken eller den snitt, som skräddaren gifwit den, eller efter den sysselsättning, som skänker bröd. O, wore man färdig att utbrista, når man ser allt detta Ajfs lande att blifwa helsad säsom bättre den ene än den andre — o, att den tid wore kommen, då wi samtliga jordkryp — ifrån honom, som bär spiran, till honom, som bär dynggrepen — af ödmjukaste hjertan wille erkänna att wi äro alla smålänningar inför wår Herre, och ide als lenast få säga, utan hufwudsakligen derefter göra och i wåra handlingar wisa attdetta fam: ställande inför honom år mer ån ett tomt ord! (Norrk. Tidn.) — En profesjor Stewart i Edinburg har nyligen omkommit på ett högst beklagligt fött. Han war i sitt laboratorium sysseliatt med tenista experimenter, och råkade derwid att fläps pa ett kärl innehållande skedwatten. Wätskan utbredde fig på golfwet, och prof. Stewart falade derföre en betjent till hjelp för att upporka och om möjligt tillwarataga den. Under —— Aä4. — . 2444