Helsingborgs-Posten – 9 april 1863, sida 2

Det är med denne Charles Henri Sansou som de intressantaste och sedan icke afbrutna anteckningarna börja. Men innan jag meddes lar de märkliga bidrag han lemnat till revolutionens historia måste jag framställa ett af hans ungdomsäfwentyr, fom hon sjelf besfrifwit och fom jag här ordagrannt afstrifwer: Efter att hafwa en dag warit på jagt fom jag wid middagstiden till ett wärdshus, der före mig marquisinnan Å., fom nu stulle frin sitt landtgods återwända till Paris, inträffit. Denna dame helsade mig artigt, anwisade mig en sittplats, och sedan wi en stund samtalat med hwarandra, frågade hon hwilket embete jag innehade. Jag swarade naturligtwis att jag war en tjensteman wid parlamentet. Straxt befallte Hou att ett kuvert skulle framläggas för mig wid hennes fida wid bordet och wi intogo tillsammans mår måltid under lifligt samspräk, och det tycktes fom Hade hjertat ömsesidigt siti ord med i laget. i Efter deferten lät iag spänna för min wagn och aflägsnade mig under många tacksägelser till deuna ädla dam för det älskwärda emottagande jeg rönt. Men jag hade knappast hunnit aflägsna mig förr än en adelsman af. marfisinnans bekantslaper, fom hade fett of tillsammans, fom fram till henne och fade: — Känner ni händelsewis, fru markisinno, hwem den person war med hwilken ni spisat middag? — Nej, — swarade hon; — men han fade fig wara tjensteman wid parlamentet. — Det war Pariserbödeln, jag käuner mycket wäl igen honom, han återkom just nu från en resa i sitt yrke, hwarwid han åtmitftore bemis stat en afrättning, om han än ide fjelj werb