Helsingborgs-Posten – 9 april 1863, sida 2

familjefester hade en egendomlig partriarkalisk pregel. Farmodern, Martha Dubut, fom mu war mycket gammal, hade sin plats wid ena bordändan och midt emot henne fatt Hennes fon, hwars lamhet förlänade åt honom något orörligt majestätistt. Det mar wid dessa fam mankomster, då gästerna och isynnerhet tjenarna, ibland okunniga om förnamnet på de yngre Sansonerne, utmärkte dem med namnet på de orter, hwarest de Hade fina befattningar och bes nämnde dem ömsewis: herrn af Rheims, herrn af Soisson, herrn af Orltans o. s. w., ett bruk som icke hade någon annan upprinnelse än denna. Den äldste Charlee Henri Sanson, som man sålunda benämnde herri of Paris, för att slilja honom från sina bröder, war ostridligt den i moraliskt oc fysiskt hänseende bäft utrustade of wår familj. Wacker och wälwext förenade han med dessa naturgåfwor ett öfwerlägset förstånd, som utbildats genom en förträfflig uppfostran. Han utmärkte fig genom mycken fmak od) elegans i fin drägt och hade till den grad ådragit jig den allmänna uppmärksamheten, att man lät ntfärda förbud för honom att bära den blåa färgen, under förewändning att denna färg endaft fick begagnas af adelsmän. Charles Sanfon ansåg det ej löna mödan att uppsöka huset Longvals gamla adelsdiplom eller att framkasta den frågan: om ffarprättaresyplan medför upphäfwandet af adelsstapet, (wi stola snart få fe hwad Han tänkte derom), utan han åtnöjde fig med att låta göra fig ännn dyrbarare fläder i den gröna färgen. an bragte nu denna färg på modet, oc fnart bör jade alla eleganter i staden och wid hofwet med markis de Letovieres i spetsen, att bära fläder, tillskurna och till färg å la Sanson.