Helsingborgs-Posten – 9 april 1863, sida 2

minne ingick den besynnerliga föreställningen, att sönerna måste, för att icke rodna öfwer sin faders stånd, wälja samma yrle. Hon war der före icke nöjd med att för den äldste sonen hafwa erhållit faderns plats, utan sökte och erhöll äfwen för den andre fonen i ordningen, Gabriel, skarprättareplatsen mid slottsrätten. Wi hafwa sett hwilken sorglig debut den arme mannen gjorde wid Damiens afrättning oh huru han fyndade att göra fig fri från denna hemska börda. Jag har redan nämnt att Set förhöll fig Helt annorlunda med Charles Jean Baptiste. Han liknade fin moder, denna stränga Martha Dubut, hwars puritanska fysionomi jag redan förföft stildra, hon — en annan Grachernas mos der, fom ftaffat fina söner en plats wid en afrättnings fasor. Hon åtnjöt stor aktning oh förtroende af kriminallöjtnanten, konungens prokurator, och andra ansedda embetsmän. Charles IJean-Bapttjte Sanson skötte den tjenst fom hans far och farfar efterlemnat åt honom med mindre owilja än dessa. Han hade tagit den wäg fom låg öppen för honom utan att närmare fundera på saken oc hade måhända äfwen i fina egna ögon föft rättfärdiga sitt handlingssätt på grund af de idser, hwartill den moderliga uppfostran nedlagt fröet och som den omgifning i hwilken han lefde hade bidragit att utweckla. J sitt äktenskap med Madeleine Tronson hade han tio barn, deribland sju gossar, som alla egnade sig åt sitt fars hemska handtwerk. Den ene kom till Rheims, den andra till Orleans, de öfriga till Meaux, Etampes, Soissons, Mons tepellier o. s. w. Wid wissa festligheter församlade fig alla dessa i ätskilliga delar af riket kringspridda söner wid faderns bord, och dessa