Hwarjehanda —-Straffad nyfikenhet. Före Franska revulotionen war det wanligt i förnäma hus i Paris, att det dukades för en eller annan af de med familjen betanta adbger, hwilta Händels sewis infunno fig mid middagsmältiden, och den som fom förjt tog platsen i besittningWid middagstiden fågos abbierna ila genom gatorna, ringa på portarne i de ftores hus med frågan: Finnes det någon platts för mig mid border? oc om swaret ljöd: MHej, min Herre, begifwa fig ästad för att pröfwa sin lyda på ett annat ställe. Wid ett tillfälle ide längt ef ter revolutionens utbrott war ett jällftap fam ladt till middag hos en rik person. Man Ha de redan fart fig till borde, då rasslandet af en wagn och häftigt buller på gatan nådde gär steruas öron; det war en hop till döden döms da fångar, som fördes till guillotinen, ech alla sprungo till fönstret för att fe dem. Abbsen, som war en liten till wäxten och stod bakom de öfrige, kunde ide, ehuru harC stod på tåfpetsarne. je någonting och sprang derför ned i porten för att tillfredsställa sin nyfitenhet. Då wagnen förde förbi, blef abbcen igenkänd utaf en af fångarne, fom helsade på Honom. Smwad, du är hans män? Du är eu of dem! Marsch med dig! Den arme abbeen blef trots sitt motständ fastad upp i wagnen och förd till afe rättsplatsen. Sällstapet, fom ide hade fett detta intermes3o, förfogade fig emellertid till bords och de märkte då att abbeens stol war tom. Hwad nu? Hwad har det blifwit af Hr M. Den arme lille adbeen Hade giltiga stal för sitt uteblifwande — han hade redan mistat hufwudet. .