Helsingborgs-Posten – 7 april 1863, sida 2

Strödda tankar om uppfostran. Af Flattich. Det kommer hos ungdomen icke så mycket an på gåfvorna,som på fliten. En menniska som har många gäfvor, är vanligtvis flyktig, anvander icke någon rätt flit, och derföre blifver ingenting grundligt deraf, och om sådana också blifva stort folk i verlden, så göra de vanligen ingen nytta, emedan de icke tänka på andras bästa; eller ock göra de rent af skada, emedan de använda sitt förstånd till det onda. Jag brukade derföre inplanta hos min ungdom, alt de icke skulle lära för att blifva något i verlden, utan vara slitige, för alt sedan kunna tjena och gagna andra med hvad de lärt. Om en menniska med medelmättiga gåfvor är flilig, så är detta mig kärare än om hon hade de bästa gåfvor; ty desse flitige blifva vanligen de brukbaraste menniskor. Med sliten kan man alltid bringa det ganska långt, och jag brukar derföre säga, alt om man går några mil hvarje dag, och så fortfar, kommer man omkring jorden inom några år. Jag sätter intet värde derpå, alt i undervisningen ofta göra uppehåll, och sedan begynna på igen. — Nu för tiden är det på modet att bibringa barnen lärdom på allehanda lekande sätt, på det de med lätthet må tillegna sig kunskaper, men detta anser jag icke mycket värdt, emedan barnen derigenom blifva öfrermätta och flyktiga, och icke komma alt anstränga sig med göromål. Om man icke i ungdomen blifver van vid göromål, så kommer man vid sednare år ännu mycket mindre dertill. Deraf kommer det också, alt det nu för tiden väl gifves många skickliga, men så grundliga menniskor. Fordom var valspräket detta: man skall icke lära mängahanda, men hvad man lär, skall man lära grundligt. Men nu heter det (värtom: ingenting grundligt, ulan myc