men verldon sliter dem genast bort igen från föraldrahjertat.? Långsamt och tankfull gick han uppåt dea långa all, som sorde till hans hus. Framför dorren satt den gamla Martha och bredvid henne fru baronessan von Sanden, godsels egarinna. Bagge voro så illriga i sill samtal, att de alls icke hörde den gamle Peter, som kom fram bakom deras rygg, och att de alls icke mårkte, hurn han ställde sig bakom den stora linden, vid hvars andra ända de sutto, och afhörde deras samtal. rÖfverlagg det val, Martha! sade baronessan. Lät ej förblända er af er egen kärlek och er moderliga smärta. Det ar Rusticas lycka, som här är i fråga. Ni har gjort det första steget, nu måste ni ej heller rygga tillbaka för det andra. Då ni samtyckte till, att er Kustica dagligen fick komma till min dotter på slottet, att hon blef Clotildas väninna och delade hennes undervisning med henne, då hade ni bort betänka, hvad ni gjorde, ty då slet ni er dotter lös från ert hjerta, och Rustica upphörde att vara en bondflicka. Nu år det för sent. Ni kan ej mer göra henne till eder! Hon är genom sin bildning, sina lefnadsåsigter, sina tankar och sina Önskningar skild från er, och om ni nu vill hålla henne qvar och stota henne tillbaka i ert enformiga, tanklosa lif af släp och arbete, så skall ni göra ert barn ganska olyckligt? lon har rastt mumlade Peter, som stod på andra sidan bakom linden. ?Vi hafva en gång begått detta orätta, och måste nu bära foljderna!? — Men han bleknade, då han sade detta, och sänkte hufvudet sorgsen mot silt bröst. (Forts.) )AmAm nn RR RR ERE ERE ERE ER RER ERE EE EEE