minnets skull än för det materiella wärdet i densamma. Efter denna festliga gåfwa, sade grefwen med en feberaktig stämma: — Och nu, flå till! Charles Henri Sanson swångde swärdet och lät det nedfalla på grefwens nacke, men klingan tråffade delinqventens hår, hwiltet man uppfästat, istället för att afskära och som upplöst sig, gled öfwer håret och sönderskar endast kindbenet. Hugget hade blifwit werkstäldt med en sådan kraft, att Lally föll med ansigtet mot jorden; men i detsamma uppreste han sig åter, och hans flammande ögon riktades på Jcan Baptiste Sanson, fom stod midt emot honom, med ctt klagande uttryck of owilja oh förebräelse. Gubben störtade wid äsynen häraf fram till fin fon och, plötsligt kännande hos fig en omans lig kraft, fränryckte han honom det Modiga wapnet. Det hwen i i luften och förrän ännu folkets rop af förskräckelse och förbannelse tat höra sig, rullade Lallys hufwud redan på fåavotten. Jean Baptiste Sanson föll, utmattad af denna utomordentliga ansträngning, i sin sons armar, och lät derwid det olycksaliga fwärdet, af hwilket han för sista gången begagnat sig, falla på marken. Den gamle adelsmanens bön på schavotten blef hörd. Guds rättwisa fördröjes mången gång, men den bedrager ide. Grefwe de Tollendals process blef närmare granskad och hans minne återwann fin ära.