höra domen föreläsas för fig. Då Greffier tom tilt de orden: emedan han förrådt fonungens intresje stötte Lally honom häftigt tillbafa och wille ide höra honom mera. Man läste i hans ansigte huru mycket han led af att wara twungen att tiga och ide så protestera emot alla dessa anklagelser. Understödd af Jean Baptiste Sanson, steg han med fasta oh säkra steg uppför trappan till schavotten; uppkommen, kastade han på folk massan en blid, fom, efter hwad min farfar berättade, war mera wältalig än ord kunnat vara. Sedan wände han sig till skarprättaren äsom wille hun säga: Rom ihäg! Jean Baptiste Sanson wisade honom fin magra darrande hand och pekade på sin son, som stod wid sidan af schavotten, så — att han dolde för delinqventen det breda swärdet, oc) jade till honom, att mid deras ålder man eus dast war mäktig att dö och att det gifna löftet stulle uppfyllas af en fraftigare arm och en starkare haud än hans. Lally tackade medelst ett tecken och föll på knå. Charles Henri Sanson närmade fig och äm nade höja rättwisans swärd, då den gamle Jean Baptiste trädde emellan. Med stadig Hand vorttog han, oaktadt sin ålder och lamhet, num aflen och fade: — Min grefwe, här är jag herre. Såsom öv trettio år sedan, i mitt låga hus, är ni ifwen i dag min gäft. Antag således gäfts vänstapen fom jag erbjuder eder. Man stall f kunna twinga er att tiga; folket hör er — ala! — Vag har redan för mycket talat till mens iskorna, fade Lally, jag will uu endast tala till nin Gud. !