Helsingborgs-Posten – 4 april 1863, sida 2

andra uppretade. Då den magistratsperson, som hade befallt att fången skulle förses med munkafle, säg Charles Henri Sanson, wände han sig till skarprättaren och sade till honom med ljudlig och skarp stämma: sulen Nu är det ni som får taga hand om aken. Den dömde hade förstätt detta, ty hans blckar riktades emot Charles HenriOgonblickligen erinrade han sig äfwen den natt han tillbringade i huset wid rue dEtser, och utan twifwel tänkte han då han fåg den inge mannen framför fig — att den på hwars lröllopsdag han dansat redan låg i grafven, wid hwars rand han nu sielf stod. Charles Henri Sanson gaf sina knektar be fallning att taga delinquenten i deras armar för att bära ut honom, dä hans far afbröt honom, i det han fade, att då han war när falla ingen annan än han egde rätt att be alla. Sean Baptiste böjde fig ned emot Lally oh, då han fann att soldaterna Hade bundit Honom för hårdt, få att repet skar in i köttet på armar och ben, befallte Han biträdena att lossa på de plågsamma bojorna. Nu wände sig Lallys ögon, dessa ögon, som sedan hans mun war förstummad, hade en tros lig wältalighet, emot den gamle skarprättsen. Hau igenkände honom, ty ett leende flög öwer hans an sigte och en tår framträdde i ögat. Från detta ögonblick hade han återwunni sitt gamla lugn och en soldats muntra finnesfömning på slagfältet. . Då det sorgliga tåget, efter att hafwa lennat bakom sig den ofantliga menniskomassan, som framböljade på gatorna, uppnått Greveplasen, måste man hålla med den lifdömde, som sulle