Helsingborgs-Posten – 4 april 1863, sida 2

hålla det löfte Han en gång hade gjort den unge officern wid det Dillonska regementet, hade han fått den sällsamma idfen att äfwen sätta det i werfet. Den aktning fom Charles Henrik Sanson hyste för fin fader tillbakahöll leendet, då denne sednare meddelade honom fin plan. Mustlerna på den högra sidan, fom warit förlamad, bade återbekommit fin elasticitet, men gubben hade lifwäl ide erhållit fin fordna styrka. Lidandet under Jean-Baptiftes swåra sjukdom hade fom mit honom att åldras iförtid; hans här warhwitt, hans rygg war krökt, fastän han war ej mera än sextio år gammal. Charles Sanson hade stor swårighet, att för: må honom till att afstå från sitt beslut. Jear Baptiste gaf slutligen efter på det wilkor, att hans sou sjelf i egen person skulle förestå afrättningen. Under det de så samspråkade med hwar andra kom en underofficer och underrättade Charles Henri att stunden för Lallys afrättning war inne, och man wäntade på honom i Bastilien. Jean-Baptiste wille sjelf wälja ibland rvättwisans swärd det som Lally fordom med så stor uppmärksamhet betraktat, och far och son begåfwo sig sedan till den gamla fästningen. Korridoren till herr de Lallys cell war upp: syld af soldater och råttwisans tjenare. Då man förkunnat fången eu förändring mid afrättningen, ropade han: Defto bättre! Mi har fängelset lagt kafle i munnen på mig, men ni ffofen ide måga göra det då ni fören mig till schavotten, och då will jag tala. Så tjocka murarne ockjå woro i Bastilien, förekom det såsom om fångens skrik genom