Helsingborgs-Posten – 31 mars 1863, sida 4

Det stora polska mötet i Guildhall uti Lons don ger den engelska pressen anledning till en mängd ledande artiflar. Utom de uttalanden härom fom wi förut i korthet omnämnt, wilja wi anföra ännu ett par från organer, hörande till mycket stilda politiska läger. Den radikala Morning Star yttrar fig på följande sätt: Öuilhdhall i Londons City har sällan ins rymt en talvifare eller mera entusiastisk förfamling är den, som i går uttalade fig rörande Polens öde. Det måfte wida ha öfwerträffat de adelsmäns och gentlemens förwäntan och önskan, hwilka från markisens of Townshend residens anmodade lordmayorn att fammans falla ett möte i City. Guildhall mar fåder plutsen för en af dessa stora medborgerliga sammankomster, fom endast funna ega rum, då den allmänna känslan är tillräckligt upps rörd. Mötet mottog med stormande bifallsrop tal, hwilka andades en gränslös harm mot Ryssland, samt antog enhälligt refolutioner, som gingo ända derhän att påyrka upphörans det af de diplomatiska förbindelferna med dens na matt. Medlemmar of båda parlamentshus fen och af rika affärssirmor i City deltogo i denna anmärkningswärda demonstration af det allmänna tänkesättet. Lorderna af Harrowby och Shaftesbury, hrr G. Denman, Henry Hoz are, Crawford, Pope Hennessy och Danby Seymour woro bland talarne, och deras tal uttryckte snarare än de uppwäckte deras åhös rares harmfulla entusiasm. Polen har sjelf gifwit anledningen och grunden till de engelska yttrandena. Genom sitt tappra motstånd mot handlingar, som woro wäl egnade att försänka det i twiflad undergifwenhet, har det gifwit dem, fom i hwarje fritt land i Europa jympatisera med det, ett nytt oh praktiskt thema. Man behöfwer nu ej erinra om dess martyrer och begråta def lidanden. En nation i wapen begär ej saknadens reqwiems, utan den wertz liga hjelpens handlingar. OM en sådan Hjelp förklarade Londons medborgare i gär det wara Englands pligt att lemna. Europa tillkommer rättigheten att tillhålla Alexander II att respektera den förpligtelfe hans farfar iflädt fig, samt antingen regera Polen såsom def fons stitutionella konung eller frigöra det. Polen är de jure oberoende, äfwen om Langiewicz ffulle förfela att återwinna dess oberoende de facto. 3 kraft af alla raturliga rättigheter, alla menskliga intressen och sympatier, alla civilisationens grundsatser äro sädana nationer som Frakrike och England berättigade att göra påmiunnelse och protestera mot den barbarism, som drifwit ett nästan obewäpnadt folk till ett dödligt krig. Den malt, fom mänder döfz örat till fådona maningar, är en matt, med fwilfen intet civiliferadt samhälle borde umgås på wänffaplig fot. Ä Å fin sida innehåller Morning Post, lord Palmerstons bekanta organ, en artitel i samma ämne, för hwars innehåll wi mwäl redan i forthet redogjort, men fom wi i nästföljande n:r skola utförligare meddela.