Helsingborgs-Posten – 31 mars 1863, sida 3

förllarade att han deruti igenkände den lyckliga stjerna som ledde hans öden; han hade, tillade han, lång tid brunnit af längtan att få göra bekantskap med den fom hängde, brände, rådbråfade och hugg hufwudet af få mycket godt folf, och han kunde ide annat än lyckönska fig öfwer den lyckliga slump fom hade förskaffat honom denna heder. Derefter bad han flutligen fin wärd att sätta kronan på fin artighet genom att wisa dem de mstrument fom tillhörde hans yrke. Jean Baptiste gick med mycken beredwillighet deras önskningar till mötes och införde dem i ett rum, fom han hade inrättat till en arseual för fina döds och tortmredskap. Medan den unge officerarens båda följeflas gare förundrade fig öfwer den sällsamma formen på några stroaffredskap, hade dennes blickar ftan: nat wid skarprättarens swärd, utan att kunna stilja sig derifrån. Förwånad öfwer den sällsamma uppmärts samhet hwarmed främlingen betraktade dem, hade Jean-Baptiste Sanson tagit ett af dessa swärd ut nr samlingen och lagt det i hans händer. Detta swärd, det samma fom Charles Eans son hade wifat markisen af Ereguy några dagar före grefwe Horns afrättning, war fyra fot långt, bade en bred och en fin flinga, runs dad åt spetsen och refflad på midten, och i denna reffla stod, såsom jag redan nämnt, ingraves radt ordet Justitia. Fästet mar arbetadt af jern och tio tum långt. . (Forts.)