Helsingborgs-Posten – 28 mars 1863, sida 2

träffade allt det förskräckliga wid plundringen af Sanct-David; men fyra tusen man engelska trupper hade flyktat till den hwita staden, fom man kallade Fort Sanct-George, hwarest de emotstodo alla fransmännens angrepp. Wid samma tid blef ar:ncen i Dekan, hwars befäl Lally hade fråntagit Bussi, Dupleir löjtnant, för att gifwa det åt marlis de Conflans, slagen och tillfångatagen i Masulipatam. Emellertid blefwo soldaterna missnöjda med att låta kommendera sig af denne stolte irläns dare och knotade; alla infödda fom ännu dröjt qwar wid armeen, gingo öfwer till engelsmännen. Kompaniet, fom fann fig fåradt af guvernörens högdragenhet, beslöt att icke bistå honom hwarken med lifsmedel, soldater eller penningar; kanske hyste det den hemliga önskan att dessa många missöden måtte befria kolonien från denne förhatlige chef. Efter twå månaders belägring af EanctGeorgs fästning insåg Lally det fåfänga och wanmäktiga i sina sträfwanden och måste med harm halleri och hatet på läpparne draga fig till ata. Lally, långt ifrån att af olyckan blifwa mil: dare stämd, blef ännu häftigare till lynnet än han förut warit. J sitt högmod kastade han hela skulden till sina missöden på andra; i fin förbittring anklagade han ide blott fina officerare och soldater utan oc koloniens civile embetsmän. Å andra sidan uppretades för hwarje dag alltmera de passioner, hwilka guvernörens öfwermodiga och brutala sätt hade framkallat. Ofwerallt rådde oenighet, i rådskammaren, i avmeen och i staden. Föjderna häraf läto ej länge wänta på sig. Under inflytande af dåligt lynne på en af dessa olyckliga dagar slref Lally: