rån Ridderstapet oh Adelu med öfwer 500 ledamöter —— — — — — — 267. . Prestestandet med 57 dito — — 155. . Buorgareftåndet med 72 dito — — 309. Bondeståndet med 111 ditoåtminstone 519. Alla fistnämnde stånds motioner äro dock icke tvyckta ännu, hwadan jag ide är tillfälle att uppgifwa fulla beloppet. De uppgifna från alla ständen gå doc till det respektabla antalet af 1250 stycken och ändå ropar man i lands orten att deras riksdagsmän wäcka inga mo tioner. Härtill komma nu alla Kongl. Maj:t propos itioner od) strifwelser samt de digra Revifionsberättelserna för 3:ne särskilda Statsrevisioner, Juftitie Ombudsmannens berättelse och Regis stratur, Berättelser om Banken, NRikfsgäldskoutoret, från Kommerskollegium, Vandshöfdingarnes Embetsberättelser 20. 20. 20. — och allt ftall på ett eller annat fött genomgås, anmärkningar upptagas, framställningar och förslag öfwer wägas och befwaras, hwarje motion behandlas och betänkande deröfwer till stånden ingifwas. Här är i sanning få mycket bråkande i utjfotten, så mycket diskuterande och voterande, ffrifwande och justerande, tryckande och åter diftuterande och voterande, slutligen återremitterande att man nästan kan qwäfwas af bara papper oh prat. Den fom bara en gång fan flart fatta att en oh samma fråga, för exempel den om wägunderhållningsffyldighet, skall behandlas af 750 riksdagsmän, fördelade på fyra serskilda stånd med olika intressen oc sammankomna från landets olila ändar och wrår med skilda lofalförhällanden och diametralt motsatta åsigter om hwad bäst och ändamålsenligast är, den fkall icke förundra sig öfwer att riksdagarne blifwa länga. J desfar dagar hafwa wi haft en särdeles ömtålig fråga till handläggning. Du har tror ligen af tidningarne fett att der i Konungens Civilräkenskaper uppkommit en ide obetydlig brist, hufwudsakligen grundlagd under den tid H. M:t utan tillökning i det wanliga prins apanaget förde regeringen såsom vice konung under kung Oscars sednaste lefnadsär, oc) wål ide obetydligt tillölkad genom resan till Frantz rife :ec. Redan wid rilsdagens början lärer finansministern welat ha proposition till ftänderna om anslaget till civillistane förökande, men kungen påstås hafwa satt sig deremot och hoppats att det med tiden skulle gå ihop. Men nyåret four, bolslut slulle göras och — det gick ide ihop. Stånderna måste få med frågan att göra. Till denna fråga flöt fig en annan, hwarom jag wäl ockjå måste sqwallra något för att få sammanhang i saken. Från wissa håll lärer neml. gjorts åtskilliga försök att strämma med bondregering ifall det nya representationsförslaget går igenom; och att bönderna är omöjliga när det gäller anflug trodde man fig weta af gammalt. Nu blef således fråga om borgare och bönder skulle gifwa representationsfrågans motståndare nya wapen i händerna. Många småsammanträden och ens skilda öfwerläggningar höllos och sedan man blifwit fullt öfwertygad att borgareståndet äms nade bifalla och frågan således gar igenom på tre stånds beslut, återstod intet annat för boudes ståndet än tiga oh samtycka då ett nej, Huru enhälligt det än warit, icke gagnat till annat än, att göra fig illa anskrifwen för framtiden. Swerige har också en regering fom både förs tjenar och åtajuter folkets kärlek oc) förtroende. Om sjelfwa sättet, hwarpå denna fråga frame tom till ständen, lilsom om dess behandling af det genombeskedliga statsutskottets majoritet kunde dock wara mycket att jäga och ffäl till ganska giltiga anmärlningar saknas ide. Jag tror icke det wore rådligt för finansministern att göra en sådan fat på det sättet omigen. Det skulle lätt kunna framkalla en opposition fom blefwe beswärlig nog. En för landet ganska wigtig fråga ligger för närwarande på ständens bord, neml. om refervz stjutsens skiljande från jordbrutet. Största delen af bondeståndets ledamöter hade deri förs enat fig om en gemensam motion, för hwilken Jonas Andersson från Östergötland efter upp drag ställde sig såsom motionär. Sammanfatta States och Ekonomiutskottet har nu tillstyrtt: Att gäftgifweris, Håll och reseroskjutsen samt poftffiutfen stiljas ifrån jordbruket och öfwer tagas af Staten; att sedan posthemmanen