Helsingborgs-Posten – 24 mars 1863, sida 3

ska regeringen hade widtagit, de omenslligheter de ryska trupperna begått, od frågade om ide i alla hänscenden den lejserliga regeringen borde göra detsamma för Polen, som reaervingar fönt hafwa gjort. Prinsen framställde derefter en betraltelje öfwer de utländska makternas Hålning oc) anmärtite att NÅyssland, fom sölte att skilja Frankrike från England, för att blifwa i tillfälle att fritt handla i Oricuten, nu hade försött att afsluta en konvention med Preussen, för att funna hafwa fina trupper till dispofjition öfwer de frigifna lifegna. Hwad Ofters vite angick, få förundrade han sig öfwer def hållning, på samma gång detta förhållande bes hagade honom. Slutligen erinrade prinsen om Napoleon den förste och Napoleon den tredjes äsigter om den roll Ryssland spelade i Curopa och framhöll Huru allmän den muvarande pol ska röreljen war: män af alla partier, alla ständ, alla intill erkebisopen deltogo lika myckcet i resningen. Wid en sadan saternas ställning siulle det wara beklagligt, derest man endafst radde Polen till resignation, och att vösta för en öfwergäng till dagordningen war att rösta mot Frankrites nationaltänsla. Omständigheterna woro gynsammare än de någonsin warit. Keje saren siod i fin ålders sulla fraft, Frankriles anseende i utlandet war stort, sitnationen i det inre hwilade på en solid bafis, och ögonblicket att Handla war kommet. — Minister Villants swar hafwa wi redan läst i telegrammer. Sedermera har ett ministerrad under tejfas rens prefidium bållits i Tuillerierna. Discuss sionen i polsta frågan har warit mycket liflig; flera af ministrarne lära hafwa röstat för eu passif hållning, hwilket de dels motiverade ges nom omöjligheten att på diplomatist wäg winna något för Polen, få länge det befinner fig i uppror och dels genom den moraliffa omöjligbeten, att börja krig med Ryssland för att uns derftödja revolutionen. Frankrike. Paris d. 19 Mars. Prins Napolcons tal har gjort ett förre uppseende ån man wäntat. J wissa krersar har man fåstat större afseende derpå ån på Billaults tal, emedan man antager att kejsaren redan förut billigat det och an han denna gång mera delar prinsens åsigt än ministerns utan ports följ. Denne och Persigny äto dessutom de ens da ministrar, hwilfa i fejsarens räd oberingadt uttala fredspolitifen. Den fem ej år blind mås ste inse alt det är något ganska betydelsefullt, att sådana tal kunna hällas i senaten ach att det maste tillängas en wiss betypdelse, att till och med grefwe Walewski uttalat fig til fördel för Polen. Det skulle emellertid wara narrafs tigt antaga, att Frankrike skulle för Polens stull inläta fig i ett euxopeiskt frig, men fåfert är det att man wid de fejferliga diplomatiska förberedeljerna Åånven warit betånft På cventus aliteter. Underhandlingen med Österrike, om hwilfen prins Naro!con talade, år en mycket betecknande svomptom för sakernas ställning. Man tyockes ännu icke räkna vå någon följd af de af Metternich och hertigen af Grammont gemensamt tagna mått och steg i Wien. Franfs rike bemödar fig om att gifwa Östertike önfls wärda garantier och det år äfwen troligt att Jtalien fördenskull kommer i fråga wid unders handlingarna. Grefwe Areses närwaro (han bor i Tuillerierna och bemötes med största upps mätksamhet) förklarar man flå i förbindelse med denna Frankrikes afsigt. Men kejsaren —