itsanudet. Polen. Det war icke Walewfli fom Höll det frigiffa talet i senatens onsdagsmöte utan prins Napoleon. Prinsen yttrade angående traftas terna of 1515 att, enligt hans tanke kunde man ej tala om dem utan att fördömma dem. Prinfen wille ide upprepa det hatfulla förfarandet mot polackarua sedan 1772; de sednaste händels serna woro tillräckliga att rättfärdiga Franfkric tes owilja och sympati. Polens resning, som man udat tillskrifna revolutionärt infeutande, war laglig, sasom en följd af eckryter ingen, hwillen kunde betecknas fom en proscription i massa och en polisgodtycklighet. De affibwärs daste och fördömligaste medel hade blifwit anwända för att drifwa den polsta nationen till förtwiflan, oc der behöfdes inget revolutionärt infiytande för att framkalla ett uppror ibland befolfningen. Prins Napoleon uppräknade derpå alla de bardariffa sörhällningsreglor dem ryA.ä