Helsingborgs-Posten – 24 mars 1863, sida 1

—————————— . .—.— CY NN YVYOONMMDMOov mV 7vUnmnmomunvmmmmmsu————t nÖnÖ C— ———— lWCCT2 2 EV VV t LJ V Den 24 mars. Det anförande af justitieministern, som hade till ändamål att wederlägga reserwanternas ins om prestestöndet anmärkningar mot det nyare presentationsförslaget, hade följande lydelse: Med begagnande af den rilkets ständer i grundlagen medgifna rätt att öfwerlägga om ett af Kongl. Maj:t framstäldt grundlagsförslag, fom blifwit af konstitutionsutskottet tillstyrkt, anhäller jag, att jemte hembärande till konstitutionsutskottet af min tacksamhet för den oms sorgsfulla och på djupet gående granskning, utz skottet egnat Kongl. Maj:ts förewarande förslag, få till bemötaude upptaga de emot utskottets betänkande afgifna reservationer. Den första frågan att beswara är den, hurus wida en representationsförändring är behöflig. Reservanterna af presteståndet framhålla, hurus ledes både konung och folkombud witsordat, att den nuwarande representationen icke hindrat Swerge att blifwa ett lyckligt land, och tyckas nästan förwåna fig öfwer, att K. M:t mid får dant förhållande funnit tiden fordra att frame lägga, frågan. Dertill förefinnas dock goda gruns der. Afwen om man utgår från den förutfätts ningen, hwilket K. Mit ide gjort, att den nunwas rande representatiansformen skulle tunna i frame tiden werka lita wäl till follets utweckling, fom den gjort under förslutna tider, så kan likwäl rättwisan, oberoende af den omedelbara pratz tista nyttan, hafwa fina fordringar i ett fam hälle, hwilka ide ostraffadt funna åfidofättas. Och rättwisan kräfwer werkligen en förändring af wår nationalrepresentation, dels derföre att nu från deltagande i densamma uteslutas många, fom äro fullt behöriga att utöfwa representationsrätt, och dels emedan mifförhällans den ega rum emellan de nu berättigas inbördes andelar i denna rättighet. Men icke blott rätts wisan utan äfwen klokheten påfallar repres sentationens ombildning. Ett lands reprejentation fon nemligen ide med trygghet för jams hällets bestånd göras bättre eller annorlunda, än att den tillfredsställer åtminstone ett få stort antal medborgare, att de missnöjdes pätryckning fan of dem emotftås; oh huru många tillfredi ställer wäl wår reprefentationsform? Huru många skulle wäl i farans stund, med en fajt öfwertygelses kraft träda fram och wåga allt sör bewarandet af denna form? Men utan ett fås dant förswar skall den falla wid första allmarsamma anfall, och hwad som kommer i stället beror bä på de anfallande. Jag torde dock icke behöfwa mycket twista med reservanterna om önskligheten of en reprefentas tionsförändring, då de, oaktadt den anförda ars gumentationen emot denna K. Mas åsigt, lik wäl uttryckligen förklara fig sjelfwa ide förneta denna önsklighet. Det är först i fråga om sättet, som en merts lig meningsskiljaktighet förefinnes. Härwid mö ter i främsta rummet den of ej mindre nyge bemälda reservanter än en reservant tillhörande detta stånd framställda anmärkning, att K. M:ts förslag ide hwilar på historiset grund. Jag kan icke finna att denna anmärkning är grundad. Den historiska utwecklingen har sedan en längre tid gått ut på ståndens upplösning, mest utom reprefentationen, men äfwen inour deus jamma Bergareståndet är nemligen till sitt inre få fullständigt upplöst, att personer af alla ftånd och klasser tillhöra detsamma. Äfwen adeln utgör nu wida mera än förr en jammans a tning af alla samhällsklasser. Att fortgå på denna bana till en politisk sammansmältning aj alla ftånden, måste då wara en mera historisk utweckling än att bilda nya politiska stånd eller klasser, fom för bistorien äro alldeles främmande. Jcke heller fan jag medgifwa, att de nya fom munallagarne, i hwilka K. M. trott fig finna ett bewis att ständsbegreppen, hwilta der icke wunnit uågot afscende, förlorat större delen af sin betydelse, äro få utan allt wärde såsom un derlag, från historist syupnnl: fom reservanterna af presteståndet förmena. Det förhaller sig nemligen ice få, fom dessa reservanter uppge