Sot som gödningsämme. I Tidning för Trädgårdsodlare läses: För trädgårdsodlaren såval som landibrukaren år det nödigt, att på allt sått soka tillgodogöra sig de godningsamnen, som stå till buds, och bland dessa är sot ett ämne, hvars godande förmåga är ganska betydlig. Sot användes stundom såsom gudningsmedel for krukväxter och visar sig dervid ha förmåga alt framkalla en ganska frodig växtlighet. Man använder det då i slytande form, d. v. s. krukväxterna vattnas med sotvatlen. Sådant solvalten tillredes sålunda: sotel slås i ett kärl och öfvergjutes med vatten och lemnas sedan att stå nägra dagar, hvarunder det omröres emellanät. Sedan silas det klara af våtskan genom ett säll e. d., så att kol och dylikt blir frånskiljdt. lunan man sedan använder detta sotvatten, utspådes det så mycket, att det får färg ungefär som godt svagdricka och dermed vattnas nu sådana växter, som fordra riklig nåring, såsom suchsier, törnrosor, tuppkammar m. fl. Sådana sotvallningar få likväl icke ske under annan tid, än då växterne äro i sin lifligaste växt, d. v. s. under våren och försommaren, och få icke upprepas för ofta, utan på sin höjd hvar fjortonde dag. Skulle man vattua for