Helsingborgs-Posten – 21 mars 1863, sida 2

—— ———— — oreT T —7— — Damiens hade atstilliga gånger sagt till Honom: Jag skall återwända till Frankrike och dö derstädes; men om jag dör, få ffall också den högste på jorden dö, och under det han få talat berättade wittnet att han fäktat med föpe pen i luften, såsom bade hau warit inbegripen i ett flagsmål. Hela timmar kunde han sitta sörsjunken i sina tankar, och under det han så drömde rörde sig hans läppar såsom om han frammumlade eu bön. Då Playoust lyckönskade Honom för hans fromhet och fade till Honom, att man, då man bad, såsom han bad till Gud, borde funna wara lugn, swarade han: de Jag har wäl bedit, men han hörer mig icke. Då de en natt lågo tillsammans, hade Das miens plötsligt fprungit upp, fåfom gripen af en yrsel och flytt ned i källaren, hwarest han uppgifwit hemska skrik, och anklagat sin fängs kamrat att wara en trollkarl. Denne hade måst anwända wald för att förmå honom att åter lägga sig. Damiens lemnade Poperinghe och sin män Playoust den 10 Dec., och då han erhöll den urderrättelsen, att borgmästaren önskade få je honom, afreste han baftigt utan att taga med fig fina tlädespersedlar. Han återmände nu till St Omer, besökte fin fader, stickade bud efter fin bror och syster och begärde tillbaka det guld han hade gifwit dem; men efter hans förra afresa hade de hederliga menniskorna redan återstickat denna lilla summa till köpmannen, och, gäckad i sin förhoppning, lemnade Damiens dem högst förtretad. En lång tid höll han sig gömd hos sin kusin, Taillis, jordbrukare i Fies. Han lemnade ho nom den 3 Nov., oc begaf sig till byn Auftre