Helsingborgs-Posten – 14 mars 1863, sida 3

ta fig. En morgon begaf han sig derföre till Fournier. — Kommer du för att bestämma dagen för eu nytt möte? frågade de me, då han fåg hor nom inträda. DÖ Det år nog möjligt; men låtom oss förit jvräka litet med hwarandra. Hör nu på; jag ämnar gifta mig och innan jag intråder äkia händer bar jag luft få saken ajgjord med er. — Aha! — Wår strid har uu fortsatts i nitton år. Jag önskar icke fortsänta den hela mitt lif ige nom, hwilket min hustru möjligen ide stulle anse wara sust få behagligt, och i enligbet med traftatens fjerde artikel will jag föreslå en ån: dring i wår sridssat. Må wi släss på vis stoler. — Det är wäl ide er mening, utbrast Fours nier förwänad. — Jap wet detta år er starka sida; men för att motwaga detta skola wi förhålla vf på följande fått. En af mina wånner bar i Neilly en inhågnad, planterad med tråd och omgifwen af murar; der äro twå portar, midt emot hwarandra. På den af oss ufatta dag och timma ingå wi hwar och en genom fin port med två laddade pistoler och afskjuta dem en gång, ide oftare. Wi skola uppsöka Bwars andra, och den fom förft får en skymt af fin motståndare ger eld. — Det war eti putslustigt infall. — Bchagar det er? — Klockan tiv på Torsdags morgon; år det lämplig tid? — Su, farwäl! På Torsdag. De infunno fig på utsanta tiden. Så snart de woro inom inhägnaden, söfie de förfigiigt efter hwarandta och stannade wid hwarje steg för att lyssna. De gingo långsami framåt m.d spänd bane, i det de höllo skarp utkik. Wid en fröfning af wägen fingo de sigte vå Dwars andra; skyndjamt gömde de fig bakom några trådftammar och förblefwo få en lång stund, tig Dupont beslöt att handla. Först wiftade han längiamt med frackskörtet bredwid trädet fom dolde honom; derefter stack han fram ar: men, men drog den genast tillbafa; i samma ögonb:ic spliurade en fula från motständaren trädets bark. Fournier hade förlorat ett skott. Jnom loppet af några minuter hade Dupont gjort en dylif manöver på motsatia sidan af mädstammen och han söfte dölja fin lift deriges nom an han framstack pistolpipan såsom Ams rade han skjuta och tog på samma gång hat: ten i den andra handen od framräckte den. J en nu war hatten genombortad; men Inds lighvig fanns ej någor hufwud i batren. Sås ledes hade Fownier förftört sitt andra skott. Dupont lemnade ru sin fäslning oc gick fram till motständaren, som wäntade honom såsom det anstår en modig man. Då Dupont war sin fiende nåra, fade han: — Jag kunde döda dig, derest jag wille, men med fall öfwerläggning tan jag ej skjuta en menniska. Jag skonar ditt lif. — Som du will — Men förftå mig rått, jag skonar dig i dag, men jag fortjar att wara berre öfwer min egenrom, fom jag erbjuder dig a:t få njuta ar. Gör du mig nu mera något emot eller will börja strid med mig, skall jag taga mig frihet påminna dig, att jag är rättmåtig egare af iwå kulor, fom särskili äro bestämda an frju.