——— Bnn— — — H— ( 3 fina autedningar antager Charles Sanson honom wara omkr. 10 år gammal, hwilket icke öfwerensstämmer med hans werkliga födelscär, men hwilket lätt kan läta förtlara sig tillfölje ar de spär i hans ansigte, hans vas sioner, utswäfningar och ansträngningarna i hans handtwerk efterlemnat. Han war en man, heter det i dessa anteckningar, som för det han war så mager, såg lång ut till wexten, fastän han ej war öfver medelmåttan. Hans panna war mycet bred öfwer tinningarne, han hade tunut och stripigt hår, och war uppnäst jom en dagg, en stor mun och små ögon, ide faburnde uttryck af elathet. Hans ansigte war fult och skrynkligt, och — tillägger min stamfader, wi betraktade honom med förwåning, då wi tänkte på att det war af denna markatta man welat göra en slags hjertetjuf. Han säg emellertid glad och wålmaende ut, och då en af oss frågade Honom om det werkligen war Cartouche, ryckte han på axlarua och sjöng en wisstump på tjufspråket. Han igenkande fin hemske gast. Charles Sanson berättar, att han såg honom blekna, bans ögonlock och läppar stälfde, men denna lörelje räcte endast ett ögonblick; han hemtade fig snart åter, oh under der han wisade fig änun mera munter än förut, alluderade han på de straff som wåntade honom och frågade Charles Sanson i det han pekade på den käpp, som denne bar i handen, om han hade kommit dit för att taga mått af honom. 3 följd af ett rymningsförsök, fom war nära att lyckas, förde man honom till Conciergeric fängelset. Se här hwad Babier berättar om detta ryYymningsförsöf, fom bewisar fängens djerfhet: Natten emellan Måndagen och Tisdagen fat: