Helsingborgs-Posten – 14 mars 1863, sida 2

undkomma de polisbetjenter som försöljde mig; sig icke till er herre, att hans fru haft någon kärletshandel för sig, ty då skall ni få med Cartouche att göra. Jag skall widare i morgon med posten låta höra af. Fru de Beauffremont gick åter upp oc wäckte fin man, hwilken påstod att Hon måtte haft en elak dröm. Twå a tre dagar derefter erhöll hon ett bres fullt med ursäkter, wördnadsbetygelser och tad: sägeljer jemte ett deruti inneslutet pass för henne och Hennes familj; brefwet åtföljdes af en liten aff, i hwilken låg en slön diamant utan infattning; madame Lampereur, en judelerarefru, uppskattade den till twå tusen ecus, hwilken summa herr de Beauffremont deponerade i franska banken för de sjuka i hotell de Dien. Något mera sannolikt och fom bar den för: tjensten att förut ide hafwa warit omtaladt i tryck, är det spratt fom Cartouche spelade favs tenen i poliswakten, från hwilken han midt på ljusa dagen bortstal allt bordsilfret. Kaptenen brukade ata i en fal i bottenmwåä ningen of fin bostad, hwars fönster lågo åt gården. En dag wid middagstiden, då han skulle sätta sig till bords, öppnades porten med stort buller och ett präktigt equipage med twå flänga betjenter i skarlakansrödt torg, med guld galoner i alla sömmar, införde på gården. En till utscendet fträng och allwarlig gubbe steg ur wagnen, anmälde fig säsom en förnäm engelsman, och anhöll att få tala med kaptenen för wakten. Man införde honom i matsalen. Då den ädle främlingen fick fe den redan serverade midz dagen, utgjöt han fig i tusende ursäkter, mä grade att taga plats wid bordet och förklarade på en rotwälska, som ej lemnade nagot twifwel