att man slulle låta bli att hänga honom, ty man skulle ej länge qwarhålla hon om. Fången blef sålunda förd till Chatellet, unter ett ofantligt tillopp af menniskor; han insattes i ett fängelse och fästades mid en pelare på det han ide skulle tunna sönderkrossa sitt hufwud emot murarne och wid dörrn stodo fyra man på wakt. Aldrig har wäl fådana förfigrighetsmått företagits förr med en enda man. J morgon skall han förhöras. Den person han mördat skall wara af samma ffrot och forn fom han sjelf, fom hade öfmerenskommit med honom om en stöld, men hade Cartouche, befarande att man welat ställa en snara för honom, fört Honom bakom en klostermur under föregifwande att hau welat något afhandla med honom enskilt, och då dödat honom, till warning för andra, att icke wara honom otrogna. Man säger att han mycket bra gjort reda för fig, att han egentligen ide Hette Cartouche, utan att hans werkliga namn war Jean Bonrgignon från Bar-lesDuc. Af det uppseende fom Cartouches arrestering uppwäckte fan man döma huru mycket ban gjort ig fruktad bland befolkuingen, fom han brandattat under ett tiotal af år med en lycka fom endast kunde jemföras med hans djerfhet. Cartouche liknar fabelns halfgudar, deruti, att alla påståenden om huns börd äro hwarandra mot sägande. Den sannolikaste uppgiften är den, att han war son till en tunnbindare i Marais och att han tillbragte fin barndom i ett falus stånd mid rue Pont-aug-Chous, der han ut wecklade fina första anlag för tjufweri. Allt hwad man berättar om hans ungdom tillför sagans område. Ån tjuf, än wärfware och soldot, tycktes han hafwa återkommit till