Helsingborgs-Posten – 10 mars 1863, sida 3

credit hos Cartouche, och se här anledningen till detta rykte: Då hon en natt mid twåtiden fom hem och hade låtit fin tammaxjungfru afkläda fig, lät bon den sistnämnda aflägsna fig och fatte jig att strifwa framför kaminen. Plötsligt får hon böra ett doft buller i taminen och ftrar derpå får hon fe eu från hufwud till fot des wäpnad man komma nedramlande midt i ett moln af sot, swalbon och lossnadt murbruk. Alldenstund den nattlige gästen genom sitt hastiga nedstörtande hade kommit wed och kol att ramla ut på golfwet, tog han eldtången och lade det åter in i kalelugnen samt undanförde med fötterna eldkol fom fallit på mattan, och wände fig sedan till madame de Beauffremont. — Tillåt mig att fråga, sade han i en artig ton, med hwem jag har äran att tala? — Min herre, stammade den af förskräckelse darrande markisinnan, jag är fru de Beauffres mont; men då jag ide känner er och ert maner ej utwisar att ni är någon tjuf, få tan jag werkligen ide gissa hwarföre ni mist i natten och få der: ofwanifrån kaminen inträder i min kammare. — Min fru, sade den obekante, ni får ur säkta mig; då jag här fom ned, wisste jag werfligen ide få noga hwars hem det mar, ywarest jag störde freden. Tillåt mig derföre, för att förkorta mitt beföf, hwilket ni utan twifwel anfer opassande, att bedja er om den ticusten, att ledsaga mig till ert hotelle pa:t. — —