Helsingborgs-Posten – 7 mars 1863, sida 2

ide lunde med handkraft återwinna sitt anjeende, måste han mycket grubela på någon My sande ide, fom kunde i någon mån försona hos nom med hans olydiga undersäter. Wid denna tid lefde i byn Cajeanx, mid Pataifean, en mycket rit prest, fom man bes ftyllade för att gömma mycket penningar i fin kassakista. Detta war måhända ett förtal; men de som förtalade honom önskade ingenting högre än att sjelfwe få öfwertyga fig om huru wida detta war sant eller ide. Tywärr hade prestmannen en mani, att till oc med i det ostyldigaste ansigte fe en tjuf, oh detta om då lig smat wittnande misstroende, Hade hitintills betryggat Hans boning från allt obehörigt ins trång. Herr de Blignac trodde fig likwäl en dag hafwa uttänkt ett medel att funna bedraga denna i prestkappa klädde drakes waksamhet och att få intränga i hans sofrum. Han föreslog ett halft dusin af fina förtrogna, att de skulle förkläda sig till polisbetjenter; sedan skulle de föra en af dem i sin wanliga banditdrägt, bunden emellan sig, och begifwa sig till prestgärden, uppsöka den andlige mannen och säga honom, att de nyss hade gripit en brottsling, den de mi enligt chefens initruftioner stulle upphänga i det första bästa träd, och att de nu togo hans heliga embete i anspråk, för att frälja en syndares ssäl. Herr de Blignac försäkrade, att, om ide den christliga kärleken skulle beweka presten, så skulle han ätminstone till följe af sitt hat till tjufwar samtycka till deras begäran. Han skulle lemna allt, om han endast kunde befordra dem, i hwilka han anade fina naturliga fiender, till andra werlden; jemte honom skulle allt folket i byn, hwilket wanligen är nyfiket att få fe en