ryfte, att kejsaren befallt, att upproret skulle inom 10 dagar underkufwas. Franska Tidningarna syaselsätia fig ännu allisemnt med den polska frågan, men man förmärfer nu mindre ifwer och mera klokhet wid frågans behandling. De iyckas numera ej hysa stora förhoppningar i anscende iill följ: derna af upproret. Öfwer de steg westmakterna tagit, detråffane de polska frågan, mer delar Morning Herald: Franfrikes och Englands regeringar äro nus mera ense i hwad fom rör Polens angelägen: heter. De skola icke försöka an återkalla det gamla Polen iill lif eller att skilja Ryssland från vess polska provinser, utan endast upp: fordra Gzaren att uppfylla wienettrakftatens sti pulationet hwilka tillförsäfra Polen en konstiiutionell regering. Mon erfar art Östertike nu lemnat fin röst till detta westmakternas förslag och will deruti bistå dem. Man tror inga andra medel wara behöfliga för att förmå Czaren att ingå på westmafternas önskan; Af wen anses det wara omöjligt, an Preussen år i ftånd alt härför lägga något hinder i wägen. Från Paris skiifwes af d. 27 Fedruari. Förhällandet emellan Frankrike och Ryssland har blifmit i den mån bånre som söndringen mellan Österrife od Ryssland blifwit mera märfbar. Man tror här, afl Breussen skall wisa fig eftergifwande och an Österrike åter skall ska närma fig Ryssland. Åfwen hoppas man det bästa om Ryssland. England skall hafwa jörklarat, att om ett krig utbröte emel lan Prcussen och Frankrike ämnade det hålla sig neutralt. Freischå3 yvttrar: Man tror i London och Paris ännu ide riktigt på polackarnes is härdighet och kraft, och man söker genem formaliteter endast winna tid. Först då, når den polska revolutionen consoliderat fig eller en i Ryssland ulbruten rörelse fominer den till hjelp, skola de westliga makterna antaga ett mera bestämdt språk. Ty i politiken handlar man efter följderna: en sak bedömmes ej efter de rättwisa anspråken, utan efter den yttre maften, hwarmed den framträder. Angående konventionen mellan Ryssland och Preussen ytirar nämnde tidning: Man får ide öfwers lemna fig åt den illusio en, att England och Frankrike skola fortfarande taga annat ån dis plomatiska feg, för att hindra fördragets werfställande.