Helsingborgs-Posten – 3 mars 1863, sida 3

Till min sota kusin, om jag hade någon! Ctt gammalt ordjpråf säger, att ett fruntimmer omöjligen fon fe ett stycke lärst, utan att fråga hwad alnen kostar. Jag wet ide om du har samma passion för lärft som alla ans dra af ditt älskwärda kön, men om du will fe nägot rittigt fint i den wägen, få res till Kör penhamn och beundra Prinsessan Alexandras hemgift. Du får wisferligen armdoga dig fram, du bliv bade knuffad vd) tramvad, men hwad gör det, då man får se något fom är wackert? Täånk dig en masja arbeten of det finaste Hollandslärft, battist och kammarduk, spetjar och broderier! Alt är elegant, dyrbart, kungligt. Hwem som helst stulle wilja gifta jig, om man hade en sadan utsahrsel. Stackars prinfesja! hon fan behöfwa nagot att roa fig med i det dimmiga, rökiga Eugland, hwilket kan wara ett ganska bra land för trumpna roftbiffätande och porterdrickande töpmän, men nog kommer hon att sakna sitt hemlands lcende dar oh dess wänliga, glada och goda mennistor. Du har troligen hört att man 1 Malmö stistat en skjutfällskap. Detta tyckes wara an rått god idce. Der fan man få lära fig ladda ett gewär och, hvad fom är ännn bättre, träffa målet, utan både uniform oc annat twång. Dermed fan wara tids nog da det behöjs, tycka de förståndiga Malmöboarne, och deri funna de hafwa mycket rått. Man har länge pastått, om med eller utan skäl, låta wi wara osagdt, att qwinnorna ända hittills warit högst beflaganswärda od fört. yckta. JO tycktes en ny sol wilja nypgå för dem, Jug wäntar hwarje dag att få fe dig utnämnd till tullinspeftor eller telegraftommissarie, men sedan får du ide klaga längre. Kunna wäl männerna göra mer? Det är ju få godt som att tläda af sig sjelfwa. Wisserligen har man äfven förut hört att en och annan akta man fill frun nödgats afsta fina vinexpressibles, men det har atminstone ide hört till regeln. Snart får man wäl fe damer flå på trumman; hwad ffola till jlut de stackars männerna blifwa? Pa sin höjd — trumslinn. Nebukadnczar. gggzguz—ngn eäe sK—