Helsingborgs-Posten – 3 mars 1863, sida 2

som hans beslut kunde medföra, beslöt han att göra ett slut på detta uppträde, befallde den improviserade bödeln upphöra med denna onytz tiga grymhetoch emedan delinqventen wägrade bekänna, gifda honom belöningen för hans ståudaktighet. Detta stred emellertid emot banditernas blodtörstighet och grymhet. Deras lägsin thet gjorde det omöjligt för dem, att begripa det stora i denna den gamle tiggarens faderliga uppoffring. De antogo, att om det war sant att den unga flickan bestulit fadern, hade hon gjort det i samråd med denne stackars warelse, och de hoppades alltjemnt, att, under fördubos landet af tortyren, de skulle förmå honom att återlemna skatterna. Också uraktläto de ide, att fuota öfwer dema deras chefs owanliga swaghet; men han hade yttrat sig med sådan bestämdhet, att de beslöto åtlyda honom. En i taket fästad lrok skulle göra tjenst som galge; man fästade deruti ett rep, Paul Bers tants hufwud infördes i en ränusnara och en af sällskapet uppsteg på hans axlar. Men repet, alltför swagt, brast under bördan och bödlen och delinqventen rullade ned på marken. Tiggaren, som ett ögonblick warit nära att awäfwas, uppreste fig nu och, krypande på hän der och fötter, frammumlade Han med rosslande ftämma sin dotters nanm, hwilket icke tycktes wilja komma från hans läppar, så länge han kunde röra dem. Nu blef det beslutadt att Bertauts hufwud skulle afhuggas; men äfwen detta misslyckades, autingen tillfölje af bödelns oskicklighet eller hans elakhet att wilja förlänga offrets plågor. Wid denna syn glömde min stamfader dem fara fom wäntade honom; han hade icke mera