Helsingborgs-Posten – 28 februari 1863, sida 1

Sanson de Longval började förundra sig öfwer den langnodighet, hwarmed gubben upptog dessa föroämpningar, och han förmodade att något hemigt syfte dolde fig derinunder. — Mir herre — började banditche efen, ni torde icke unna neka, att ni befinner er i mitt wåld, ni efinner er på en ort, hwarest aldrig någon slags polis warit, och ej heller skall fa inträda. Ni skulle alltså funna, utan att för: tjena. förebråeljen att wara feg, wisa er klokare än ni hittills gjort. Ni twiflar på wårt ord; wålan, ni skall få höra den anklagade, och skall troligen då, hoppas jag, upphöra med edra twifwel om han werkligen är brottslig. Då gubben sagt detta, gaf Han ett tecken. Twå personer, sa i hwilta ha sge5 s hafwa att befalla, skiljde fig ifrån de öfriga och gingo bort 2 en ofantligt stor tunna; de uppslogo botknen, hwilken öppnade sig likasom en dörr. Min stamfader hörde en fuck, som antydde att