Helsingborgs-Posten – 28 februari 1863, sida 1

obehag i sina handelsaffärer. Dessa penningar, som jag azförtrott at denne mam, har han til de egnat fig. Di jag mt fordrade råkenskap af honom, mar hans börs lika tom fon en avbds hjerna. Har jag talat sanning? Tigg wen gjorde en jakande atbörd. ÄUsling, fortfor guden, wändande fig till tiggaren; likasom jag, Jar du sjelf malt din plats ibland tiggarne. Du wisste alltför mål, att det sällskap, med hwilket du förenade dig, hade fina lagar. Du wisste äfwen Huru man bland oss bestraffar förråderiet. Jag wisste det, mumlade mannen. — Till döden! Till döden! skreko alla de närwarande. Må tjufwen och förrädaren dö! En ng man omkriug 240 25 år, hwilken Charles Sanson på den blåa domullsrocken, de wäfda stnmporna samt det mindre anfpråfsfulla, men wälmåendevttre,igenkände wara en sådan tjenstsökande, som endast antager tjenst för att bestjäla sin herre, gaf nu tiggaren en spark i weka lift, och fade till honom: Öppna dina ögon, din skurk! Här är earprättaren fom gjort fig beswäret tomma hit för att lata dig dansa en dans som du icke linner till. — Ja, ropade eu qwinna med hes stämma; men förr än du kommer i galgen, skall den herren sörja för, att du lemnar tillbala hwad du itulit. Gnmbden bjöd anyo tystnad. — Dr har förtjent döden, fade han till tig garen och du skall dö, men jag will bespara dig de qwal, fom göra döden ännu förskräckligare. Den olycklige gjorde en rörelse fom betecnade att han war lifgiltig för de ylägor, hwarmed chefen Hotade Honom.