Helsingborgs-Posten – 24 februari 1863, sida 2

mig hit? Hwarför har ni mördat min dräng? Det år smäsaler af alltför ringa wigt; man kan icke laga en omelette, utan att först slå sönder ägget. Wi wilja derföre, min bäste herre, gå ratt på saken! Wi behöfwa en tjenst af er och skulle fäterligen sörsökt winna wärt mål genom att be er derom, derföre hafwa wi ställt till att wi fuuna fordra den af er; hafwa wi icke handlat mycket klott? Sanson de Longval wisade en föraltlig åtbörd. — Här är en man som är dömd till döden, fortfor gu ben med fin ironiska kallblodighet, och wi wilja ite göra inträng i edra rättig heter och privilegier. Man skall öfwerlemna denne man åt er och wi hoppas att ni ide förwägrar oss att dewittna er sticklighet. — En dömd! utropade Sanson de Lonrval, i sin tur utbristande i skratt. En dömd! Hwem har dömt honom Chatelet, kriminalkammaren eller Polismastaren? Ni fom talar med mig är förmodligen sekreteraren och skall förmodligen framlägga domen i behörig ordning. Hwar är afrättningsordern, få att jag genast får tillsäga mitt folk att smörja repet och tillhwässa bilan? En af de kringstående fom min ftamfars gäckande ton tycktes hafwa uppretat, trädde fram emot honom, satte en pistolmynning för hans panna och sade: — Kär är afrättningsordern, skarprättare, och anser du den icke hafwa en lika god betydelse som någonting annat. — Med en liflighet, fom man swårligen skulfe kunnat wänta fig af en man wid Hans ål der, sprang gubben ned från tunnan od stötte angriparen tillbafa. — Min herre, fade han till Sanson, ni inser sielf att hwarje motständ är onyttigt.