Helsingborgs-Posten – 24 februari 1863, sida 1

Denna förwillese om nejden tislintetgjorde alla hans sörhoppningar. Hans ledsagares fomtat upphörde plötsligt, och de bemödade sig om att gå få tyfst fom möjligt. Sanson de Longval kunde förstå att de befunno fig på em bebodd ort. Salunda gingo de en hundra steg tue fram och min slamfader sände genom det daliga tvgftycket, som tjenade honom till mast, en obehaglig lult af warmt flott, hwilket är något egendomligt för pariserkrogarne. Man hwiskade omkring honom; ban hörde tet dofwa knarrandet af en fallucka och nästan på samma gång ett tumultuarisk larm, sung, strit och siratt, fom tycktes litsom uppstiga ur jorden. 2 s ledsagare läto Honom nedstiga utsör en trappa. Man fin nde allt tystigare förftå de ord sm talades af dem som närmade sig; siriket: Bödeln! Bödlen! och ironista bifallsroo förenade fig till en infernalisk lonsert, ner a det ögonblick, då skarprättarens fot lemnade det ssta trappsteget, befallte en stämma tystnad och owåsendet upphörde strax. Samma röst ber fallde derefter dem, fom medförde monsieur Pofficer de roi att genast befria honom från hans bojor och munkafie, hwilket genast wert ställdes. J följd af de örsigtighetämnet man iakttagit med Sanson de Longval, slöt han till att man ej ämnade afhända honom liswet, likwal fann han, då han fick ögonen fria, att han befann sig midt ibland de fruftanswärdaste bandite.. Omlring tjugo man oc) fem eller fer qwinz nor woro närwarande, tillhörande alla fategorier af brottslingar, tjnjwar fom utöfwade handt werket en i sender, tiggare, hwilka utgafwo sig hafwa blifwit bitna af en galen hund för att