Helsingborgs-Posten – 21 februari 1863, sida 2

gåäfwa, utan när han git fördi, sag han henne litasom den gamie tiggaren waånda sig om med ett spotstt leende. Sa tilländalupo nagra månader. Da Sanson efter wanligheten en Morgon bes gaf sig till tyrfan, fann han tiggaren och hans dotter ite mera på sitt wanlige statle, och ale wen den följande dagen syntes de vp ti. Sör manad häröfwer, frågade han deras vijdstante rater efteredem, men el wisste ej nagot om dem. Nagra dagar derefter gafs a Halleplatjen ett stådejpet som gjorde stort upp secnde i staden Jean Bourret, konungens proturator, Frans cois le Tomuent, assessor och YPierre de Wiaz noury, domare, som blifwit förwunna att haf wa brutit sin emoetsed under en adelsmans, Charles de Göoudert des Ferriers, process och att för att bemaktiga fig hans gods, dömt honom till galgen, hade bliwit dömda till landsförwis: ni 8 och att schavottera. En ofantlig mennislomassa hade fammans strommat. Sanson de Longval, fom hade åt följt sin fon, upptackte bland foltmangden mans ga bekanta ansigten, och det tycktes som skulle den stora tjufstrytarearmen wara mycket nyfifen att fe hwilten figur de personer sjelfwe gjorde i den fatala lanternan, som förr hade brufat sånda folt dit. På aftonen, då han war på hemwåge n och just sam han inträdde på Put d Amouresgatan fommo lifliga skrattsalfwor Honom att wända om hufwudet. Den som kratlade jä muntert war en ung qwinna, fom tom ut fran ett wärdss hus, hallande en sprått under armen, och ehuru hon mar flådd med en nåstan slösattig lyx, igen tände han genajt i henne dottern till tiggarer wid HRatrezDame-de-Bonne-NRouvelle.