den dubbla bördan af skatterna och de höga prifserna på lifsmedel hade eländet blifvit all mant. —m lasterna befolkade slkampälen, war Hhuns gern en werksam skaffare till schavotten, och ingendera blef obegagnad; banditer och tjufwar ströfo öfwerallt omkring på gatorna i Paris. Det är iutressant att studera dessa famhälls: sjukdomar i hänseende till tidsföljden. Ru tidens tjufwar tala samma spräk fom deras föregångare och hafwa samma näringsgren, men äro något mera utstuderade. Dessa betraktelser inställde fig hos mig, då jag genomläfte Charles Sanfons, den andre med detta namn och en son af Sanson de Longval, anteckningar öfwer zigenarebandens organisation under slutet af Ludvig XIV:s reges ring. Jag will här meddela nnder hwilka omftändigheter desfa antedningar blifmit gjorda. Sanson de Longval hade alltid mwarit afreligiöst sinnelag, men under de sednare åren af fin elnad uppfyllde han ännu sorgfälligare sina religiösa pligter. Han tillhörde NotresDamesde-BonneNouvelle, hwars kyrka, fom numera ej finnes till, war omgifwen af gatorna MNotre-Dame-de-Vonnce Nouvelle, Lune och Beauregard. För att komma in i templet, mäste man gå öfwer kyrkogärden, som war omgifwen af höga murar. Det war den iiden wanligt att påträffa antingen wid kyrkogårdsporten eller under portiken till kyrkan en tjugo tiggare af båda könen. Min stamfader gick sällan förbi dessa tiggare utan att gifwa dem en allmosa. Hau hade ibland dem som han här skänkte en skärf, påträffat en gubbe, hwilken alltid, få