Med stor smärta erfor han, den 3 juni 1699, att en dom, denna dag, blifwit afkunnad i detta nal, få lydande: Angelica Nicotta Charlier, du stru Tiqnet, dömes att halshuggas på Greve platsen; dess egendom konfiskeras, undantagandes tiotusen livres, hwilfa skola tillfalla konungen oc) hundratusen liores, hwilka stola tillfalla herr Tiquet, — hwilken summa han för be gagna under sin lifstid, men som efter hans död tillfaller hans barn. Denna dom, hwilten jag ordagrant intagit, giorde stort uppseende; man till och med antog att processen ite kunde Härmed wara afslutad. Derr Tiquet wådjade också till parlamentet, siöojande sig derpa, att hans barn icke erhöllo mera än ett hnndra tusen livres oc hwartill han skalle ega nyttjanderätt under lifstiden, samt gjorde anspråk på, att man ffulle till döma honom den jumma af femtontusen livres, till bwilken hans huftru solidariskt med de öfriga anktagade hade blifwit dömd. Parlamentet war ide döft för en af sina medlemmars fordringar. Genom en dom, uts färdad den 17 juni, tilldömde de herr Tiquet, sstället för femton, tjugotusen livres, och ftads faftade för öfrigt underdomstolens dom. Anguste Cathilaine, den officielle angifwaren, blef dömd till galererna på lifstiden och de ans dra anklagade bleswo förklarade oskfyldiga och frän malet skilda. Denna dom häckte stor sensation. Man tyckte att parlamentet alltför grymt hade hämuats den vförrätt, fom blifwit tillfogad en af dess medlemmar. Andtligen blef herr Tiquet återställd; han hade ej dukat under för det mors diska anslaget mot Hans person och för öfrigt fanus ide något bewis på, att detta sista dåd war Angelicas och hennes medbrottslingars werk.