kuappt hade bon yttrat dessa ord förr än en brottmälsnotaric atföljd af flera poliss betjenter inträdde. Denna syn, som skulleIs hafwa nopfyllt hwarje annan med fasa, tycktes ej bringa henne ur fattningen. — Win herre, fade hon till honom, ni kunde hafwa besparat ev ett så talritt sallskap, jag tanter icke göra det ringaste motstäånd mot den order som beröfwar mig friheten, och om jag hade för afsigt att fin, skulle jag ite hafma drvjt tills nu. Hon bas notarien sör segla allt i bennes dis nett, men titlata heune att taga farwäl mes sin fon. Man förde in till henne gossen, som war mellan 8 och J ar gammal; Hon vin famunade honom och började gråta. kars barn, sade hon, man tar — Mitt je din mor ifran dia. knken lugna dig, denna slitismessa skall icåe blifwa få sangwarig. öre talet skalt jnart olifwa asstojar: och jag skall auna en gang sä trycka dig i min fa:mn. Efter denna rörande tilldragelje steg hon upp i brottmalsnotartens wagn, och bidehöll under hela magen ett owauntigt lugn och frinodighet. Då bon for öfwer Junocentstorget helsade ton med sitt wanliga, behagliga fött på en person af hennes dekanta, fom oöserverade henne. Avi Ziguct dief till em början förd till det Oh chatelet, men frort flyttades hon till det tora. Åroccsseu fördes owanligt fort. Ylan märte föreställa sig den tidens förskräck liga for maliteter wid brottmälsdomtolarne för att funna göra fig ett begrepo om de qwal en antlagad maste ntstå oc hwilta utan twifwel öfades genom samwetsföreoråetserna. Fru Tiquet, denna till utseendet swaga och sinbildade qwinna, fördrog likwäl allt med ett Han, fom tycktes kunna öfwertuga hwar och en 2 s