Helsingborgs-Posten – 14 februari 1863, sida 1

Denna pinsamma inavisition och nästan full komliga afstängning från den yttre werlden bragte fru Tiquet till förtwiflan och stärkte henne ännu mera i den fira idden, atv hon måste befria fig från detta odrägliga tyranni. Cu dag faun hon tillfället dertill gynnande. Det gamla sjuka rödet bewakade kammaren; hans fru, som på en gång syntes hafwa blifwit mycket betymrad för Honom, lät genom fin fam måretjenare gifwa honom en af henne sjelf till: lagad buljong, men den sluge tjenaren, fom maste hafwa gissat fin herrskarinnas brottsliga afsigt, latsade som han misstrampat sig, och lät buljongkoppen falla, begärde sitt afsked och gick. Han förrådde ingenting; herr Tiqnet erfor saledes ite något om deras felslagna förehafwande. Hans fru kom sedermera tillbaka på fin förra mordide. Man talade mycket om en konversation U hon haft med en af sina wäninnor, grefwe dAunayis enka. Hon hade eu dag kommit häftigt upprörd till denna dam, som tillfragade henne om orsaken till hennes sa owanliga förwirz ring. —Jag har nyligen tillbragt twenne timmar med djefwulen, hade hon swarat. -Åi har då haft ett dåligt sällskap? — Om jag säger, att jag fett djefwulen, så will det såga en af dessa fomöfa qwinnor, hwilka förespå framtiden. — Hwad har hon då sagt er? — ntet annat än smicker. Hon försäkrade mig, att jag om twå månader itulle segra öfwer mina fiender och ide mera behöfde frukta för deras hat. Jag skulle ide mera behöfwa frukta för deras bat! Ri inser äfven, att jag icke fan räfna derpå, emedan jag, få