Revy. Det poljfa upproret är dagens losen och med detsamma sysseljatta sig icke blott tidningarne, utan äfwen — hwad som äfwen är naturligt — Europas regeringar. Preussen och Oiterriz ke hafwa tagit fina försigtighetsmått, då de fär fom delattiga i det polska rofwet, äfwen ha att frukta, att det fan sträcka sig till de ande lar, de ega; Napoleon tar på fig en betantlig min, ty upproren äro smittosam HA och Fransmännen hafwa anlag för sådana; England och Swerge uppträda åter på annat sätt. Det förs ra bar alltid warit ett tillhåll för polska emigranter och hysa stora fympathier för det olyc: liga landet; det senare kan afwen sägas wara förhållandet med Swerge, ty i äldre dagar haf wa dessa nationer haft rått mycket gemensamt oc i senare dagar är hatet till Nyland nås gonting för begge eget. Bide i Engeljfå Parlamentet oh på Swensta riksdagen hafwa röster höjts för Polackarne. På talet om den utländska politiken, uttalade br Lallerstedt den åsigten, att Swerge, fom uns dertecknat traktater, der Polen försakrades om sin sjeljständighet, måtie ställa fig wid sidan af ve makter, fom kommo att protestera mot de os erbörda rattskränkningar, fom polska folket fått erfara från Yiysslands sida. J den mån, som underrättelser på annan wäg, än öfwer Petersdburg och Berlin, onfoms ma, få wi weta att upproret icke blott är ins ffräntt till några få punkter, utan är temligen widt utgrenadt, ja till och med snart kanste bar spridt fig öfwer hela landet. Att detta uppror förr eller sednare utbrutit, är nu mera bestamdt ty national-fommiteen, som stär i spetsen för detsamma, hade bestämt dess utbrott till Waj eller Juni, men tillfölje of retrytutifrifr ningen, måjte den nu låta den bryta ut för att ej beröfwa fig de utjtrifnas trajter. Den nuwarande rörelsen är af helt demokratist natur; den är derigenom sultomiigt i stild från de före ra revolutionerna i Polen. Den uppträder med böndernas och judarnes emancipation, och det är en märtwärdig sörcteelse att det lägre presterstapet och judarne öfwerwägande taga del i rös relsen. Saledes tyckes Fomitgen just hafwa undwikit den klippa, hwarpä revolutionen af ur 1531 strandade, då de aristokratiska ledarne ej i rättan tid kunde besluta sig att faonmmanfuygta böndernas och judarnas intresse med deras