Helsingborgs-Posten – 10 februari 1863, sida 2

och qwickare i sina rörelser, störtade sig på ho. nom och tog utan swärighet papperet, hwilket hon kastade vå elden. Man torde kunna göra sig en föreställning om herr Tiquets raseri. Han hade förgäfwes arbetat för att erhålla arresteringsordern. De höga personer, till hwilla han nu wände sig och dland dem äfwen hr v. Mesmes, som sedermera blef förste president, skrattade endast åt hans klagan och wägrade att utfärda en ny order. Detta äfwentyr gjorde hr Tiqnet till ett åts löje för både hofwet och staden. Hans hustru fortsatte lika härdnackadt med sin ansöfan om bostillnad, som domstolen ocksä slutligen bemiljade. Men detta kunde ide tilljredsställa henne; vad hon företrädeswis önffade war, att återfå fin frihet och att för alltid få flita det nu så wederwärdiga äftenskapsbandet. Det war då hon ffulle hafwa fattat den planen, att göra sig awitt sin man, för att ersätta honom med Montgeorges, hwilken hon ännn i hemlighet sammanträffade med. Denna hemlighet anförs trodde hon fin portwakt, Jaqnos Mora, hwillen hon wunnit för denna afskywärda plan. Många andra medskyldige uppgifwas. (Forts.) A AW2— — .q8emj5