fritostihet, hwilken matte hafwa warit bra på lostande för en man af få sparsam natur fom han. På Älngelicas födelsedag hade han skänkt benne en dyrbar blomsterbutett, sammansatt af diamanter och ädla stenar, till ett wärde af minst 15.009 livres (ungefär 50,000 fres). För utt pu detta fatt wisa fin sritostighet hude herr iqnet idv allenast muft göra wald på fin far rattär, utan äfven tagit fina wänners börsar I auspruk. Qrwinnohjertan haswa i alfa tider warit swaga för jurcter, oc parlamentsradets fina artighet bidreg ej litet till den lyckliga följden af hans ättenskaps intrig. Emetmanaden räckte i nåra tre år. Twå barn en gesse oc en flicka, hade närmare till tantit banden af denna förening, hwars huss liga föda hittitis icke hade warit störd. Emelicrfid hade fru Tiauet ev få stor smak för lvr att den tunde anstutt en hofdam; hon wille seswa pa for fot, hålla fig equipager och em talrif betjening ete. Sintligen bade hon öoanat em salona, der hon emottog en lysande, net nagot blandad sällskapskrets. Sennes man, som ci egde nagra andra ine imster än sin lön och hade gjort betydliga siulder för att awägabringa denna förening, gjorde då oc da fin hustru några wänliga föres siastningar för hennes stösaltighet. Hon brydde sig emellertid ej derom utan lefde tvärtom ännu mera såösaktiot. Öennes mans till on början ömma förmaningar förändrades slutligen till bestämea besallningar, men detta gjorde ej beller något intred på henne. Twärtom förbyttes hennes aktning för mannen i litgiltighet, litgiltigheten öfwercirr ff wrede och slutligen till affn och Avaft föratt i