mare mård of hujtrun oh de två barn, fom ban redal hade med henne. Detta, minst sagdt, underliga förhallande, gaf anledniå ug till mycket prat, som just ej war så fördelaktigt i h inseende till parlamentsa ädets moral, om ite strax derefter mytet fulare ry ten cirkulerat i staden, jom gåfwo häråt eu ännu sorgligare tyduing. Man wisste, att fru Tigact, få snart hon hade gutt! underrättelse om den Jemita tills dragelsen, hade ffyndat till fru Villemur för att få fe fin man, men att denne Hade wägrat emottaga henne, och att han, da en magiutratsperson fom för att anftälla en nudersökning, hade swarat, att Han ej wisste sig ege ungon an aan fiende än sin hustru. Det behöfdes ej mer för att wäck: mwpmirts samhet oh nyfikenhet hos par iferdefoltningen, hwitten alltid med cr Ak lyznat till familjehemligheter och husliga skandaler. Snart war historien om hers och fru Tiquet i hwar mans mun, och man berätt ace följande: Angelica Nicoletta Garlier (fru Tiquet) war jödd i Mez 1657. Hennes far, en vit förläge gare och böktryknne i denna stad, efterlemnade, wid fir död, en förmögenhet af mer än on mils lion, fom delades mellan henne och hennes äldre broder. Fader och moderlös wid featton års ålder, hade Hon ide hart någon annan bes skyddare än fur broder, som Hade låtit uppfostia henne i ett kloster. Då hon utträdde i mwerle den war hon en fullandad dan, prydd med alla de mest f.etjusande behag. Henmnes itönhet raps perade alla, hennes sörstönd och bildnina fem ade ingenting öfrigt att önska; aut tystes får ledes lofwa henne en lycklig och ly sande framtid. Det dröjde ej beller länge förr än hon erhöll en mängd friare och bland dem många före