Helsingborgs-Posten – 7 februari 1863, sida 2

och ilagat. Mäster Jouanne frågade mig nu hwarsöre jag kom, om jag kunde uppgifwa för honom namnet på slickans förförare, hwiltet han förgäfwes sörsätt genom tortyr få weta af lin dotter. Jag öfwertygade honom om att endast jag war den brottslige, icke hans fromma, dygdiga barn. Då den få wilde och grymme mäster Jouanne hade hört mig, kassade han sig ned framför tortyrbädden och utbrast i tarar, han aftog tortyrret skapet, lyst och förband fåren, Mvars under han med en få smärtsam förtwiflan, att det funnat locka tårar ur den stenhårdaste, bad om förlåtelse. Sedan klagade han öfwer ett så skändligt uppförande med cn stackars fiida och fade att Cud stulle hafwa ssapat alla fattiga flickor fula och asskräckande, då vygd och kysthet ej kunna beskydda dem för de rikes och maktiges lustar. Jag trädde fram till honom och mmdervättas de honom om min plan att lemna föderness landet; jag sörllarade för honom, att jag öns stade taga BWrarguerite med mig såsom min hus stru. Mäster Jouanne wisade fig mera rörd än han förut warit, men bestämd, och, wändande fig till jin dotter, jade han, att det tillfom henne att swara. J samma ögonblick fattade den unga flickan dessa händer som sa hårdt behandlat henne, kysste dem och swarade, att som hennes far icke hade någon annan än Henne till fällftap och tröst i det ensliga lif han förde, wille hon ide öfwergif wa honom, om jag ocksa kunde erbjns da henne ex thron i i detta Indien, dit jag wil: le föra henne Mäster Jonanne wisade mig dörrn, war