Helsingborgs-Posten – 7 februari 1863, sida 1

att hans sköna war dotter till mäster Pierre Jonanne skarprättare i staden Rouen och grefs stapet Dieppe, tackade han mig sör det att jag tagit henne för min mlaigt, ty han wille i ins tet hänseende stå i förbindelse till en ffarpråttarefamilj. Nu war ordningen kommen till mig att ans fallo honom, men få mycket folk Hade förjame lat fig omkring of, att wi straxt blefwo skiljda öt och jag återwände djupt bedröfwad till min bostad. Fastän mäster Pierre Jouanne alltid före kommit mig sasom en besynnerlig menniska, fås wäl den dagen då han få egendomligt spått Bulvins de Blignac och mig, fom den dar gen då Han efter att hafwa helat mina fär, näs ra nog jagade mig på porten, hade jag likwäl aldrig kommit på den tanken, att Han kunde be kläda detta embete, för hwilket jag bar den ftörsta afsky. Och likwäl i trots af min motwilja för far dern, ansåg jag det wara orätt att lata dottern lida för nägot som endast tillkommer genom en slump, fom låter of födas såsom en fonungafon eller fom herdeson! att Marguerite genom sin flönhet och dygd förtjenade inarare att fö das mid thronens trappsteg än wid sidan af en schavott; jag fann det narraktigt att försljuta en så god och älskwärd flicka för hennes fars ohyag: liga tjenstebefattnings skull — och tillifa tänkte jag på mitt brottsliga uppförande emot henne och öfwerwäldigad af blygsel och fammwetsqwal grät jag fom ett barn. När det led mot den tiden då jag plägade gå upp på slottet, lemnade jag mitt rum utan att hafwa fattat något flags beslut. Under wägen fom jag till den öfwertygelsen att mina famrater ffulle draga fig undan mig,