Kalmar län wäckt motion om utwidgad rätt för qwinna till anställning i sådan tjenstebefattning som för henne är passande. N:o 62 afstyrker en af Olof Olsson från Wermlands län wäckt motion om utsträckt fris brefsrätt för länsmän. N:o 63 afstyrker of Nils Petter Bäckström från Kalmar oc Per Nilsson från Chriftianftads län, hwar för fig, wäckte motioner ungår ende förändring i sättet för kronobrefbäringens utgörande. 9e:o 64 afstyrker af hr Eneqvist inom borgas reständet och F. M. Lundahl från Skaraborgs och Carl Nettelbladt från Stockholms län inom bondeständet wäckta motioner om ändring i nu gällande resereglemente m. m. N:o 65 afstyrker en af hr L. W. Henschen wäckt motion om förbud för fattigwårdsstyrelserna att utackordera fattiga barn genom entre prenadauktion. — Statsutsk:s utgiftsafdelning har förehaft skarpstyttefrågan och tillstyrkt 75,000 Rdr till inköp af 2000 refflade gewar, 5000 årl. till målskjutningspremier, 5600 Ror årl. till ans munitionsinköp, 30,000 Rdr ärl. till aslöning åt instruftörer, samt att exercisgewår må funna längre tid ån hittils utlånas. . — Hundstattens bibehållande har blifwit bifallen af alla fyra standen. I Borgareständet fördes en lång discussion i ämnet, hwarunder flera talare ådagalade det obilliga i denna bes stattring. Hos Adeln fattades beslutet utan nå gon discussion. — Frågan om postsdiligensernas befordran å terremitterades af Adeln, samt den om grindars uppförande öfwer allmän landswäg likaledes hos Presteständet. — I Frihetswännen läses: Revprefentas tionsreformförslagets behandling började i Torsdags uti Konstitutionsutskottet. Baron Lejonhufwud hade wisserligen haft större sympathier för ett klassförslag; men wille nu rätta sig efter den allmänna meningen och bifalla den kongli propositionen. Herr von Ehrenheim uttalade jig med wärma och bestämdhet för förslaget och hr Munck af Rosenschöld samt de öfriga adliga le damöterna af utffottet förenade fig med honom. Peesteståndets ledamöter deremot, med professor Lindgren, hofpredikanten Wensjoe och doktor Ljungdahl i spetsen, woro dess motständare och kantänka af månhet om de kära böndernas bä sta, ty de förmodade att en mängd små hems mansegare, fom nu äro walberättigade, skulle blifwa uteslutna, då walrätten skall bero på fas stighetswärde af 1000 Rdr, hwarföre de ock försökte få uppskof för att inhemta statistiska upps lysningar huru härmed rätteligen kunde fig för hålla, ett försök, från hwilket de doc afstodo när det anmärktes att sädana upplysningar ide fun de erhållas förr än fram på sommaren. ÅÄfwen funno de beklagligt att första kammarens ledamöter ej skulle ätnjuta någon aflöning, enär de förmodade att de personer i landsorten, som hafwa walbarhet till denna kammare, icke skulle wilja uppoffra så mycket för det allmänna, som sitt eget underhåll under riksdagen, en i fans ning betecknande uppfattning af deras fofterlandskärlek, fom hafwa den lyckliga ställningen att ega 80,000 Ydr fastighet eller 4009 Rdr inkomst, bland hwilka äfwen en stor mängd tyrkoherdar och ätminstone de wärda talarne med säkerhet befinna fig. Hwad beträffar farhågan för en mängd hem mansegares uteslutande och särskildt den af hrr prelater synnerligen omtalade allmogen i Dalarne, der jorden owedersägligen är mest styckad, tro wi oss kunna upplysa att wi hört ortens riksdagsmän af bondestandet hysa den öfmertys gelseu att ätminstone alla, fom eat besutenhet före 1857, hafwa fina jordlotter efter den nya taxeriugen uppskattade till minst 1000 Ådr, churu måhända en och annan, fom är i befittning af någon sedermera klufwen bejutenbet, möjligen fan ega fastighet af mindre tareringswärde; men dessa äro i allmänhet i den ftällning, att de wisat intet intresse för de politiska rättigheterna och helst wilja slippa deltaga i riksdagskostnaderna. — Sammanfatta Lag och Ekonomiautskottet lärer tillstyrk yr von Qvantens och professorn Carlsons inom riksstånden wäckta motioner om en hemställan till K. M:t om utarbetande af en lag, som bestämmer konstnärers eganderätt till deras werk och skydd mot efterbildning af dessa. —— b—— Revy.