Helsingborgs-Posten – 3 februari 1863, sida 1

otålighet att få begifwa fig å wäg, och bjelpte ofz ficern att stiga upo i wagnen, tyckte den fenaz re jig förmärka att gardinen i det enda fönstret i nedra waningen fom war upplyft widrördes och den wackra profilen af den unga flickan, fom han hade fett den der morgonen, framstymta bafom draperiet. Det tunga åkdonet rullade af. Under wägen obserwerade Charles de Lorgs val de besynnerliga sater fom lågo i wagnen hwarpå han färdades, såsom rep, stänger, fnips tänger och ctt bjul af owanligt utseende, Mwil: fet han ej lunde utgrunda hwad det skulle an: wå indas till. Han sölte sörgäfwes förmå formannen att tala; denne sistnämnde syntes wara fast besluten att åtlyda den befallning han fått att tiga. Allt hwad han kunde fommu underfund med war att det hus hwaruti han blifwit få ädel: modigt och glfrik emottagen benämndes ClosMandnitl. Då Charles inträdde i jin ensliga kammare märtte ham till fin höpnad, att minnet af den wackra flickan i Clos-Maudit hade följt honom dit och att han ide mer kunde framkalla den dödes skugga utan att en annan bild ställde sig emellan denna skugga och honom. Det är från detta ögonblick i fitt lif som min stamfader börjar sin berättelse. Alldenstund ban i sin korta bekännelse öfz wer sitt lefnadsförhållande förbigått sin kärlek till swägerskan eller atminstone otydligt yttrat sig derom och endast talat om sina lidanden och olyckor, utan att uppgiswa hwaruti de bestå, war det nödwåndigt att jag förrut skildrade denna passion, fom genom det beslut han je: dan fattade ej mar of mindre betydelse än