Helsingborgs-Posten – 3 februari 1863, sida 1

gränsande hus af den fattige mannen fom eas de detta hus, hwilket benämdes Clos-Mauduit, beläget nära sta den Dieppe, på andra sidan kyrkogarden wid wägen som leder till Nenschartel. Denne man bewijade mig, hwad en gang den gode Samariten gjort; han twadde mina sår och skötte mina blessyrer och lät mig ej gå i från fig förr än jag blef sullkontligt dotad. Men jag förde med mig från hans bostad en farligare plåga än den hwillen han botat. Jag gick derifrän förälskad i on fuda som hette Marguerite oc fom war Hans enda barn. 3 början förfölte ing glömma Henne. Faftan jag ide wisste hwad Yonnes far hade för Itef nadeyrke, tycktes han mig likdäl wara stadd torf tiga wilfor och fom jag ide wille gifta mig mer flickan, wille jag ide heller bereda nagon olicka ut dottern till den man fom bewisat mig få mycken godhet. Den grymma förlust fom jag förut hade gjort i min ömt älftade broder och i min lära vä gerska ökade min bedröfwelse och jag beslöt att egna hela mitt aterstående Uf at att begråta dem. Men menniskans beslut är endast gyckelbilder och mot min wilja sag jag både dag od nati bilden of henne fom jag ansåg för ctt brott att tänka på. Wid den tiden hade min kusin, Paul Bertan lommit till Dieppe i handelsaffärer, warande en af dem, hwilka egde Rya Frantrile i öndien, innan mår fonung föpte det af dem. Oattadt jag bittert hatode mina medmenni skor tillfölje af de sorger och olyckor jag utstått och ehuru jag föredrog ensamheten framför deras sällstap, älskade jog mycket denne Paul Ber tout, fom jag känt sedan han war unga barn