Helsingborgs-Posten – 3 februari 1863, sida 1

hans möte med den unga flickan i Clos-PMauz duit. Jag låter honom sjelf tala. Charles Sanssons mannskript Min största olycka war den, att jag alltid sät passionerna beherrska nun wilja, oc) att jag salunda genom min förhärdelje, gjorde mig 0 wärdig Guds godhet, fom det vattadt mera än en gang sölte draga mig ur den afgrund hvor uti jag störtade mig. En stor bedröfwelse förbittrade mina unga år, men längt ifrån att försöka öfwerwinna och bekämpa den med mitt förnuft, genom löttets späfande och bön, war det mig få lärt att une derhalla densamma att jag heldre wille gifwa mitt lif an afstå från min wansinniga tärlek, och denna träldom gjorde att jag dukade under för hjertats ingifweljer. År 1662 war jag löjtnant i herr markis de Laboisiöress regemente, fom efter att hafwa gjort 1653 ärs kapanj, under herr vicomte de Turenne, då Bergues, Furnes och Gravelincs blefwo intagna, blifwit förlagdt i garnison i staden Dieppe. År 1662 dog min bror, f. d. rådmannen i Abbeville, till stor sorg oc olycka för mig, få mycket mera som Colombe Brossict de Limeux, hans maka, genom en olhckehändelse, straxt derefter slutade sina dagar. J juli månad befriade Guds godhet mig fran den fara, fom kunnat störtat mig i ewigt före derf, men wår själafiende lockade mig fnart att fallo i en annan snara. Till följe af ett fall från häften, fom satte mitt lif i stor fara, blef jag förd til ett au: